Idrottsrörlesen på väg att kapas

Den svenska idrottsrörelsen håller på att kapas av ett gäng direktörer som sätter de kommersiella intressena över allt annat. Exemplen är många. KLTK, kungliga tennisklubben i Stockholm, har tagits över att ett gäng som gjort om klubben till en country-club av amerikanskt snitt och ett liknande öde verkar Danderyds tennisklubb rönt.

Samma pengatörstande tongångar kan anas Ullevi, min egen klubb. Senast vid ett möte med en representant i styrelsen hämtad från näringslivet, fick jag noggrant förklarat förmig att "allt handlar om ekonomi". Frölunda hockey har funderat (eller åtminstone undersökt möjligheterna) på att lämna elitserien och istället spela med den ryska ligan. I tidningen Focus förklarar klubbdirektören Ahdrian att det "egentligen är det ingen sportslig fråga utan mer en kommersiell fråga.

Jag tar mig för pannan över utvecklingen. Jag har alltid trott på den svenska idrottsrörelsen. Den har liksom varit en del av den svenska modellen och något jag varit stolt över: Idiella ledare och plats för alla, oavsett skicklighet. Idag går utvecklingen istället mot idrottsföreningar som drivs som vinstdrivande företag och tidig elitsatsning alá engelskt fotbollsinternat för 12-åringar. På vägen förlorar vi något och på sikt är jag rädd för att de svenska folkrörelserna, där idrottsföreingarna har haft en betydande roll, håller på att dö ut.

Gemenskap, klubbkänsla och social utveckling är det svårt att sätta en prislapp på och de är därför inget som dagens näringslivsindränkta styrelser prioriterar.

Med all kommersiellt tänkade skulle borde man åtminstone kunna ta för givet att klubbarnas ekonomi förbättras. Jag vet inte om det finns något entydigt svar, men vad gäller svenska tennisförbundet ,där förre SAS-chefen Carlzon varit generalsekreterare, så har motsatsen skett. Tennisförbundet befinner sig på ruinens brant och kraftigt tvingats skära ned på den sportsliga satsningen.

Mitt svar

Det känns betryggande att Alvemarks kärlek till män är enorm. För annars kan man få uppfattningen att många av de mer extrema feministernas får sin näring ur brist på kärlek och sunda relationer med just män.

Visst kan jag köpa att utspelet om humor och kuk är homoristiskt menat från Alvemarks sida, men samtidigt rör hon sig i en gråzon. Bland män används ofta ett visserligen skämtsamt menat, men ända grovt och faktiskt förtryckande språk. Alvemarks språkbruk och vulgäritet är inte sällan slående lik den destruktiva manliga jargongen. För övrigt skulle det vara intressant att veta hur Alvemark definierar egenskapen "kuk" som hon nämner...

Alvemark tycker det är ett problem att som hon säger "män som tror att de gör jämställdheten en tjänst genom att analysera, recensera och kritisera kvinnor och feminismen". Jag anser att så länge män, och kvinnor för den delen, ägnar sig åt att öppensinnat analysera och recensera feminismen och andra samhällsföreteelser utan att fördöma så är det endast av godo. På vilket sätt skadas feminismen och jämställdheten av att analyseras? För att den genomgripande förändring som Alvemark vill se ska bli verklighet, behöver feminismen konkretiseras och inte ge feminismen ett exklusivt tolkningsföreträde av jämställdheten.

Riktigt vad Alvemark menar med att kvinnor betygsätts vet jag inte. Kanske är det så att kvinnors prestationer granskas hårdare. Är det så, så är det förstås inte bra, och möjligtvis ett tecken på den dolda könsordningen som ter sig långt ifrån uppenbar för män i synnerhet.

Alvemark anklagar mig att ta uttalanden från sammanhanget och sätta dem i ett neutrum, varpå de ter sig absurda. Just för att undvika risken för att ur delar från ett sammanhang uppmanade jag i artikeln läsarna att läsa hela intervjun med Alvemark i Focus samt besöka bloggen för att läsa inläggen i dess helhet. I ett sammanhang eller inte, hur bör till exempel följande inlägg tolkas?

"Prudentliga indiefeministmän är det osexigaste. Mmm. Det är antitesten till sexig man. Min med. Som Adam Tensta. Ja. Han är det osexigaste jag kan tänka mig." Alvemark fortsätter sitt resonemang senare i samma blogginlägg: "Så alla killar som läser Bang är osäkra? "Ja. I would say so. Eller, det är en ticket till att inte få ligga med magnifika kvinnor hursomhelst."

Även om Alvemark nu inte alls tycker något ont om Tensta eller män som läser Bang , så är det lätt att få mostsatt uppfattning. Efter att hel läst hela inlägget uppfattade jag inte heller någon nyans som skulle kunna ändra innebörden.

Jag tror jag skulle ha stort utbyte av att sitta ned och samtala med Alvemark eller någon av hennes "kolleger". Hör av er om ni kommer förbi till Göteborg den närmaste tiden!

Elin Alvemark svarar på mitt inlägg om den svenska feminismen

Jag känner mig hedrad: självaste Elin Alvemark har besökt bloggen och kommenterat mitt inlägg om den svenska feminismen. Trots att hon skrev för mer än två veckor sedan noterade jag tyvärr inte hennes inpass förrän nu. Här följer Alvemarks kommentar in sin helhet:

(För att läsa mitt inlägg samt Alvemark kommentar i dess orginalsammanhang, klicka här eller scrolla ner på sidan)

Postat av: Elin Alvemark

Min kärlek till män är enrom! Humor och kuk är uppenbarligen skämtsamt menat. Värme. Humor och kuk är ju två underbara egenskaper - enligt mig är det kanske de 2 bästa (naturligtvis har alla människor 1 miljard egenskaper men det tar jag för givet att läsaren också inser att jag erkänner - något annat vore fördummande att tro.

Ett stort problem för feminismen är män som tror att de gör jämställdheten en tjänst genom att analysera, recensera och kritisera kvinnor och feminismen. Vad gör männen? Det borde män skriva om. Varför ska män betygsätta kvinnors prestationer. Leder det frammåt anser du?

Min utspel sätter jag i en kontext. De kan aldrig stå för sig själva i ett neutrum. Därför ter de sig absurda när de plockas ur sitt sammanhang. Men det kan ju du göra men det är inte så konstruktivt tycket jag. Fö jublade jag över Ebbas svar i Fokus intervjun. 80-talister och grupp åtta kvinnorna har mer gemensamt än en siffra. Du ska få se... :D


Självklart kommer jag snarast bevärdiga Alvemark med en replik till kommentaren. Håll till godo!

Jag glömmer aldrig.

Den 16:e april 2007: 32 studenter och professorer skjuts till döds på Virginia Techs campus. Idag är det ett år sedan. Härmed vill jag hedra minnet av de medmänniskor som inte längre finns bland oss.

De svåraste stunder tar fram det största och ädlaste inom oss. Aldrig har det varit så tydligt för mig som efter tragedin på Virginia Tech.

Besök gärna Virginia Techs hemsida.

image44
Matchtröja och keps som jag bar bara några dagar efter skjutningarna när vi representerade universitetet i conference-mästerskapen i North Carolina.

image42
The Hokie nation visar sin tacksamhet inför världen. "The drillfield" på Virginia Techs campus, 17:e november 2007.



image43

Likvaka på kvällen den 17:e April 2007 på "the drillfield".

RSS 2.0