College Drinking 101

Alkohol tycks utgöra en del av studentlivet nästan vart än i världen man är. Virginia Tech är inget undantag. Jag är själv visserligen ingen expert på alkoholkulturen här, men jag anser att trots bristen på egen expertis har alkohol ett så pass stort inflytande på studentlivet att det behöver nämnas.

För att lugna eventuellt bekymrade läsare vill jag påpeka att mina kunskaper på området baseras betydligt mer på iaktagelser än egna erfarenheter.

Dryckesvanorna bland studenter i USA (eller åtminstone på Virginia Tech) formas av ett antal olika faktorer som vart och ett bidrar till dess karaktär:

¤ Den lagliga åldern för att inandla samt konsumera alkohol i alla dess former är 21 år.

- Lagen gäller utan undantag i alla stater och vad gäller inhandla alkolhol är min erfarenhet att den efterlevs förhållandevis strikt.

¤ Amerikans öl är väldigt billig.

-Man kan köpa, förutsatt förstås att man är 21 eller äldre, ett 24-pack med 35 centiliters öl för omkring 15 dollar. Alltså 24 öl för ungefär 100 svenska kronor. Dessutom finns möjlighet att köpa 60 liter på fat, en så kallad keg, för en omkring 70 dollar. Med andra ord finns det gott om billig öl. Och den är tillgänglig: Öl säljs i 7-eleven-butiker och vanliga mataffären till midnatt alla dagar i veckan.

¤ Amerikansk öl smakar illa.
- Två av de billigaste ölsorterna (och därmed vanligaste) bland studenter på Virginia Tech är Natural light (Natty) och Millwaukee's Best (the beast). Namnen säger egentligen allt om kvaliten. Natural light är åtminstone till smaken att döma, allt annat än "naturlig" och Millwaukee's Best kallas inte "The beast"- odjuret- utan anledning.

image24

En burk "Natty Light".

¤ Amerikanska collegestudenter är unga.
- Medan många svenska ungdomar tillbringar ett eller flera år på komvux, reser till Australien, spelar poker på nätet med mera och börjar studera på allvar först när de är närmare 25, går amerikanska ungdomar direkt från high-school (gymnasiet) till studier på universitet. Det innebär att en förstårsstudent på Virginia Tech är 17 eller 18 år gammal när de börjar.
-Kombinationen av 21-årsgränsesn, yngre ålder på studenterna, samt att medelklassungdomar generelt ges mindre frihet av föräldrarna än i Sverige, medför att amerikanska nybörjarstudenter i regel har begränsade erfarenheter med alkohol.

Faktorerna ovan bidrar till flera olika fenomen:

¤ Nybörjarstudenter dricker ofta alltför mycket.
-Omfattande föräldrarkontroll, brist på tidigare erfareheter med alkohol och en sorts omvänd reaktion till den restriktiva politiken för underåriga, tycks leda till att konsumera alkohol i stora mängder ges hög prioritet, särskillt bland nya studenter. Det är många studenter som har svårt att hantera friheten från föräldrarna och tillgången på billig alkohol.

¤Drickandet sker i två olika arenor uppdelat efter ålder.
-
De klassiska college-partyt är ett "house-party" i någon lägenhet. Vanligtvis har värden inskaffat en eller flera kegs med öl och säljer plastmuggar för 3 dollar som biljett till öl tills keggen är tömd. House-partys blir ofta packade med mestadels yngre studenter, samt några äldre opportunister. Inte sällan får partyna ett abrubt slut när keggen är tom, eller att polisen kommer, varpå alla lämnar lägenheten så snabbt som möjligt. I det klassiska house-partyt utövas många populära "drinking games " samt "binge drinking" (see nedan)

- För studenter som är lagliga konsumenter av alkohol är DT (down town) ett populärt och mer civiliserat alternativ. I Blacksburg är det billigt att dricka även på krogar och klubbar. Inträdet, i den mån det är något, brukar ligga på 2-3 dollar och en öl kostar lika mycket. I motsats till Sverige är det inte alls lika mycket fokus på att dansa och om det finns ett dansgolv är det nästan uteslutande hip-hop/rap som gäller.

¤Drinking games och "binge drinking"

Eftersom amerikans "billighets-öl" smakar illa, samt syftet med drickandet är att bli berusad, har fyndiga studenter genom åren utvecklat många olika tekniker för att underlätta drickandet. En metod är genom olika spel, som går ut på att dricka. En annan är helt enkelt att få i sig så mycket som möjligt på kort tid.

Det finns väldigt många olika dryckesspel, men beer-pong intar en särställing.

Beer pong: En absolut favorit bland amerikanska college-studenter är beer-pong. Beer pong spelas på ett bord (helst pingisbord) där man bildar två trekanter av sex plastmuggar till ungefär en tredjedel fylld med öl, som placeras på motsat sida av border. Man spelar i lag om två, där det gäller träffa muggen med pingisbollen varpå de spelandes måste dricka innehållet och tar bort muggen från bordet. De lag som först sänk en boll i alla muggar vinner och tar an nästa lag på listan.

Beer-pong finns på nästan partys och väntelistan är ofta lång. Själv tycker jag hygienen är lite bristande med tanke på att man delar muggar med varandra. Värst är bollen dock som hamnar på golvet hela tiden och och fuktig av öl drar med sig smuts från heltäckningsmattan som till slut ackumuleras i muggarna.


En parti Beer Pong

Beer-Bonging:
När det gäller att dricka öl snabbast möjligt är "beer-bonging" ett av de snabbaste sätten. Utrustningen för en klassisk "bonging" är en tratt med slang. En "bong" intas ofta knästående med en kamrat som håller up tratten varpå öl kan intas mycket snabbt, ner till ett fåtal sekunder för en öl.

Shoot-gun: Om tratt och slang saknas kan en likande effekt uppnås genom att inta en så kallad "shoot-gun". En shoot-gun förbereds genom att göra hål på sidan av en aluminiumburk med öl. Sedan placeras hålet mot munnen samtidigt som ölen hålls ovanför huvudet och ölen öppnas från toppen. Eftersom luft kan fyllas på uppifrån går det häva i sig en öl mycket snabbt.

Keg-stand: Medan bonging och shoot-gun går snabbt, är ett "keg-stand" mer av ett uthållighetsprov. I ett klassikt keg-stand hålls den utvalde i en nära inpå vartikal position med huvudet nedåt mot öltunnan. Det gäller att svälja öl från pumpen så länge som det möjligt samtidigt som åskådarna räknar högt. Att klara mer än 30 sekunder är svårt.

image26
ett Keg-stand

Självklart är min beskriving ovan bara en del av sanningen om alkohol på college. Somliga väljer att inte dricka alls, andra gör det med måtta. För många studenter här är dock drickandet en stor del av college-livet, inte minst under hösten och college-säsongen i amerikansk fotboll.

För en majoriteten är drickandet något som upplevs positiv för det mesta och som inte påverkar studieresultaten eller hälsan alltför negativt. Men för andra blir alkoholen ett problem. Mer än någon annan faktor, är alkohol en anledning till studenter inte klarar av studierna. Andra dricker alltför mycket och lägger grunden till beteende som leder till problem redan under studenttiden.




Tillbaka till vardagen

ända sedan den hemska tragedin den 16:e april har vi studenter levt ett annorlunda liv. Trots att det egentligen återstod fyra veckor av terminen, erbjöd skolledningen studenterna möjligheten avsluta de pågående kurserna och ta de betyg som man låg på. Efter omständigheterna var det ett vettigt beslut som de flesta tyckte kändes rimligt.

Ett annat alternativ som erbjöds var att fullfölja kurserna som vanligt, men där betygen i kurserna enbart kunde höjas. Min ursprungliga tanke var att fullfölja mina kurser som vanligt, men eftersom mina betyg redan var bra, tappade jag snabbt motivationen. Istället har jag tillbringat de senaste fem veckorna med att bearbeta tragedin genom att träna tennis, spela det nationella slutspelet och umgås med gamla och nyfunna vänner.

Även om förstås varit svårt att känna någon egentlig glädje över det "extra sommarlovet", har speciellt de senaste veckorna varit bland de bästa jag haft under mina år i Blacksburg. Livet som student-idrottare med höga krav på sig själv är tufft. Vi brukar lite tillspetsas skämta att man kan välja enbart två, möjligtvis tre, av de följande alternativen: goda studieresultat, goda idrottsresultat, socialt liv och sömn. Själv har jag mest fukuserat på studierna och idrotten, vilket visserligen har gett goda resultat, men både sömnen och det social livet har fått lida.

Utan att behöva bekymra mig för skolarbete de senaste veckorna har jag haft tid att skaffa nya bekantskaper och upptäcka en annan del av Blacksburg och dess omgivningar. Sedan i måndags är "lovet" slut. Jag har två kurser ( "Technical writing" och Numerical analysis) att ta innan mina studier på Virginia Tech är slutförda.

På sätt och vis känns det skönt att få struktur på livet igen. Fritid är bra, men man kan få för mycket av allting. Jag önskar verkligen att jag haft tid under mina tidigare år i Blacksburg att finna nya bekantskaper, gå på vandringar i naturen och bada i närliggaden New River, men som man säger här : "I did the best of it".

Nu är det bara sex veckor kvar tills jag återvänder till Sverige. Jag trodde aldrig jag skulle komma och säga det, men jag kommer att njuta av varje sekund.

Luleå Hockey och Mikael Renberg

Som trogen Luleå Hockey-supporter kan jag inte undgå att beröras av Mikael Renbergs bråk med Luleå och flytt till Skellefteå AIK.

Det är förstås omöjligt att veta vad som verkligen har hänt mellan de två parterna, men oavsett vad som verklig har hänt går det att säga ett och annat.

Mikael Renberg har förstås betytt oehört mycket för Luleå Hockey genom åren och det är mycket olyckligt att han nu beslutar att lämna klubben. Det är möjligt att Renberg är väldigt tjurig av sig vad det gäller kontraktsförhandlingar, inte minst med tanke vad som hände när han lämnade Luleå för att återvända till NHL för några år sedan. Jag har visserligen inte följt Renbergs uttalanden i media, men det framstår som om han har bidragit till en negativ bild av Luleå hockey, vilket är onödigt.

Jag läste idag LHF:s officella kommentar om "Renberg-affären", och den gjorde mig mycket besviken. Till att börja med är kommentaren skriven på förvånadsvärt dålig svenska och är fylld med klyschor som "ta bladet från munnen" och "sätta ned foten", vilket tyvärr ger ett oseriöst intryck. Det gör inte saken bättre att ge kommentaren en titel som tar i anspråk att förmedla den sanna version, efter som just sanningen i en sådan här konflikt är ett högst relativt begrepp. Genom att ange Obol-affären som anledning till Renbergs flytt, tycks Luleå Hockey frånsäga sig ansvaret. Oavsett vilken roll Obol-fiaskot spelade i konflikten måste det ha funnit en möjlig lösning, särskillt med tanke på att både LHF och Renberg blivit blåsta.

Vidare finns det ingen anleding att ställa frågor i ett officiell uttalande: "Varför har han uppträtt på det sätt han gjort? Är det ett uttryck för beslutångest i ett läge där karriären börjar vara över eller har han haft andra motiv? " Det ger en änn mer oseriös bild av LHF.  Ett uttalande bör inte uppmuntra spekulationer, utan ge svar.

LHF har inget att vinna på att ge förmedla en dålig bild av Renberg. Det enda som uppnåts med uttalandet är att skadad deras eget anseende.

Att som Renberg tala öppet om att stämma Luleå Hockey är också det ett misstag. Även om Renberg anser sig ha mycket goda skäl till att ställa Luleå inför rätta (vilket inte kan uteslutas) bör det ske på ett diskret vis och inte pratas i medier om.

Jag anser att den part som kan lägga sig bråket bakom sig först, har mest att vinna i det här skedet.

Luleå Hockey kommer sakna Renberg, det råder det inget tvivel om. Men, jag är rädd för att han skulle ha saknats även om han spelat kvar för Luleå. Så pass skadebenägen Renberg varit på senare år,är det inte osannolikt att han kommer vara skadad en stor del av säsongen oacsett om han spelar för Luleå eller Skellefteå.

Jag önskar Renberg lycka till och jag kommer inte stämma in i buropen i Coop arena om jag får möjliget att se Renberg i Coop arena under jullovet!

Utflykt till McAfee's Knob

Var på utflykt till McAfee's mountain i söndags som ligger ungefär 30 minuters bilfärd från Blacksburg. McAfee's mountain ligger längs "the appalachian trail", en vandringsled som sträcker sig genom appalackerna från Georgia i söder till Maine i norr.

Själva vandringen till toppen av McAfee's mountain är ungefär 6 kilometer enkel väg och går genom lövskog med inslag av klippblock. Vandringer startat på 600 meters höjd och toppen logger på strax under 1000 meter. Utsikten från toppen, vars sidor är klippiga, är magnifik. Tyvärr blev det fel på min kamara under utflyketen, men jag hann ta några bilder innan dess.

image18
Efter ha gått längs leden mindre än 100 meter in skogen såg vi en närmare två meter lång svart orm som krälade sig fram i buskaget. Lyckligvis är "Black snakes" inte farliga för människor.

image19

På vägen mot toppen fanns flera klippformationer. Just den här typen av tvärställda klippor är vanliga i appalackerna. Appalackerna är en gammal bergskedja som bildades ungeför för 300 miljoner år sedan och själva bergarten lär vara ungefär 500 miljoner år. De högsta topparna i bergskejdan är ungefär 2000 meter, alltså samma höjd som det svenska bergen. Eftersom USA ligger mycker mer söderut än Sverige är vegitationen i bergen mycket annorluna jämfört med i Sverige.

image20
Det var gott om ödlor som värmde sig i solen.


image23
Angie, min vandringskamrat.


image21
Ungefär halvvägs till toppen.

image22
Utsikt mot nordöst från toppen. Tyvärr var det här sista bilden jag kunda ta innan min kamera lade ner. Jag önskar jag hunnit fånga klipporna på toppen på bild, men jag sparade dem i mitt mentala minne istället! Noterat hur intakt skogen är. I Sverige skulle sannolikt skogen vara ärrad av kalhyggen.

Det var en underbar sommardag. Jag önskar verkligen att jag haft mer tid tidigare till att göra utflykter, man jag ska försöka hinna med så många som möjligt innan jag åker tillbaka till Sverige. Jag känner mig aldrig mer levande än när jag är ute i naturen.

Felciterad

Jag blev uppringd av min lokaltidning Norrbottens-Kuriren tidigt (inte uppskattat) på söndag morgon. De ville följa upp hur stämningen är på Virginia Tech fyra veckor efter tragedin den 16:e April.

Visserligen var jag yrvaken när jag tog emot samtalet och kommer därför inte helt ihåg hur jag svarade på alla frågor. Men jag kommer ihåg så mycket att jag inte sa " all jag känner har varit helt ur gängorna", som det påstås i ingressen. Det är ett "citat" som är mer eller mindre påhittat, vilket gör mig besviken och något kränkt.

Hur personer har hanterat tragdin är högst individuellt. Även om det berört djupt och alla studenter känner en stor sorg är det inte sant att Virginia Tech studenter har inte varit "helt  ur gängorna".

I övrigt var artikeln saklig dock:

Livet efter skotten

USA/LULEÅ, KURIREN.

Studenterna i universitetet Virginia Tech höll examen i helgen, en månad efter skottdramat som ändade livet för flera av dem som skulle varit med.
- Alla jag känner har varit helt ur gängorna efter dramat, berättar Arvid Puranen.

Han är från Luleå och läser matematik vid universitetet och kombinerar studier med tennis på hög nivå. Efter skottdramat där över 30 personer dödades fick han inför svensk press återupprepat berätta om händelsen och om stämningen vid skolan.
Det var i mitten av april i år som en vilsen student utförde dådet och avslutade med att ta sitt eget liv.
Vid den examenshögtid som hölls i helgen berörde alla som hade ordet händelsen och USA:s
president George W Bush hade låtit skicka en hälsning, berättar Arvid Puranen.

Höjd säkerhet
- Det har varit stor polisnärvaro här sedan det hände och själva utredningen har krävt resurser. Inför examen har det rått höjd säkerhetsnivå. Första veckan efter händelsen var man helt chockad, det har varit jobbigt. Det har varit otroligt att se vilken support skolan fått från lokalbefolkningen och andra skolor. Gemenskapen mellan skola, studenter och fakultet har visat sig. Den här händelsen kommer att vara med i skolans identitet för alltid. Alla kommer också att minnas offren, säger Arvid Puranen.
Han berättar att en del studenter lämnade skolan efter skottdramat. Motivationen påverkades klart. Skolan erbjöd den som ville att nöja sig med uppnått betyg istället för att gå vidare. Själv valde han det.
- Jag hade inte motivationen och avslutade. Ingen har läst med samma intensitet som förut.

Minne
Examen för hans del följer dock mitt på sommaren. Senare åker han till Sverige. För att få vara med på den nu avverkade officiella examenshögtiden i helgen hade han begärt och beviljats tillstånd. Arvid Puranen har lagt upp en egen blogg som utöver att kretsa kring tennis innehåller sekvenser med minnestal och en särskild minnessekvens med fotografier på offren.
Dramat i mitten av april hade två faser. Arvid Puranen kom till skolan den dagen kring niotiden på morgonen, senare än tänkt. Han tränade i idrottsanläggningen och först då hörde han talas om den första delen av skottdramat, där ett fåtal personer var involverade. Sedan ombads han och andra som tränade att stanna i idrottsbyggnaden. Han var några hundra meter från händelserna där studenter i andra fasen av dramat mejades ner i sina skolsalar. Han kände ingen av dem som dödades personligen


Examen

Efter ha förlorat i slutspelet skyndade vi tillbaka till Blacksburg för att om möjligt hinna tillbaka till den stora examens-cermonim för alla studer som tagit examen. Tyvärr han vi inte i tid för att jag skulle få på mig de speciella kläderna och ta plats på planen i den mäktiga Lane stadium på Virginia Techs campus. Istället fick jag sitta på läktaren tillsammans med anhöriga (se bilden nedan) vilket var lite trist. Cermonin i Lane Stadium präglades förstås till stor del av tragedin den 16:e April och det var rörande, speciellt när offren fick deras examen tilldelat från Virginia Tech postumt.

image16


Egentligen tar jag inte officiellt min examen ännu eftersom jag har har två kurser som jag ska läsa i sommar. Jag sökte om tillstånd att få delta i cermonierna ändå och fick det beviljat med anledning av jag presterad bra tidigare.

Tidigt på lördag morgon hade de olika institutionerna examenscermonier för deras studenter. Kläderna är rätt så festliga faktiskt. Jag undrar verkligen över historien bakom hattarna.

image17

Bredvid deparment head of mathematics, Dr, Rossi. Bilden är inte den bästa men jag kommer få en bild från matematikinstitutionen.

Slutspelat

I fredags tog min collegetenniskarriär slut. Vi förlorade en jämn match mot 31:a-rankade Old Dominion University på University of Virginias Snyder tennis Center med 3-4.

se bilder från slutspelet

Vi vann den inledande dubbelpoängen efter ha vunnit två utav tre matcher. Jag och min dubbelpartner, Yoann Re, vann vår andra-dubbel med 8-5 efter ha lagat under med 3-5. Samtidigt vann vi tredjedubbeln och säkrade dubbelpoängen och inledde singelspelet med ledning 1-0.

Tyvärr gick inte singlarna fullt lika bra. Vi förlorade andra- och femtesingeln ganska snabbt, men lyckades vinna både på sexan och fyran. Vid ledning 3-2 var det bara jag på förstasingeln och Delgado på tredjesingelns kvar och vi behövde en till vinst för att avancera till andra omgången. Tyvärr lyckades ingen av oss vinna.

Jag förlorade 4-6, 4-6 i en tuff match där jag blev breaked vid 4-5 i båda seten. Jag saknade inte lägen, speciellt i andra set där jag hade 4-3 och break, men jag lyckades inte höja mitt spel när det behövdes.  Kan inte säga annat än att jag gav allt i värmen och spelade bra, men inte tillräckligt bra.

Vid 30-40, 4-5 i andra set tänkte jag att det här kan bli min sista poäng i college. Fick till en närmast perfekt träff på serven, men min motståndare fick över returen ändå och efter en lång bollduell missade jag en forehand på längden med några centimetrar.

Bara fåtalet minuter senare förlorade Delgado sin match och vi var utslagna. Ett bittert slut på en ändå bra säsong för laget där vi kvalificerade oss för det nationella slutspelet för den första gången sedan 2002.

Det kändes alldeles tomt inombords. Vi hade verkligen chansen, men vi spelade inte på topp i singel.

Individuellt hade jag en rätt så ojämn säsong. Höstsäsongen var bra, där höjdpunkten var att vinna "regionals" i Philadelphia i slutet av oktober. Jag inledde lagspelsäsongen bra, ända tills jag fick infleuensa som tog mer än tio dagar att hämta sig från. Det tog ett tag att hämta sig, men jag hittade spelet igen vann några bra matcher och klättrade upp på rankingen till 40:e plats. Sedan fick jag en svacka och förlorade tre matcher i rad, visserligen mot bra motstånd. Resten av säsongen var inte vidare lyckad för mig. Jag skadade ryggen under en match mot Univ. of North Carolina och missade två matcher. I och med att jag förlorade min singel i ACC-slutspelet försvann min chans till slutspel definititvt.

Jag licksom laget hade en ojämn säsong. Jämfört med förra året hade vi som lag ett bättre år, men individuellt lyckades jag inte lika bra på våren som året innan då jag tog mig till det individuella slutspelet. Skador och sjukdomar är en förklaring, men långt ifrån hela förklaringen. Jag hade möjligheter och tyckte att jag spelade bra, men till skillnad från förra året lyckades jag inte vinna lika många matcher mot rankade spelare. Jag har aldrig varit bättre förbered och haft bättre förutsättnigar att lyckas. Motivationen var på topp den med.

Nu får jag utvärdera säsongen och fundera på hur jag ska gå vidare. Min karriär är inte slut inom tennisen. Jag kommer satsa vidare med Sverige som bas i höst. Riktigt hur upplägget kommer bli är inte bestämt ännu, men planen är att spela mycket samt studera på sidan om.

Slutspelet och examen

image14

bredvid lagkamrat Akil

image15
Träning på UVa:s campus inför slutspelet.

ÅTERKOMMER MED DETALJER SNART

Grusade förhoppningar

Under tre och ett halvt års tid har jag haft privilegiet att resa runt i USA gratis med tennislaget. Förrutom att ha varit i nästan alla stater i amerikanska södern har jag spelat i bland annat Boston, Florida, Texas, Californien, Washington DC och Ohio. Jag har spelat tennis på anrika universitet som Stanford, Yale, University of Pennsylvania och Brown.

Det låter spännade, och visst har det varit en upplevelse, men inte i närheten av vad det kunnat vara. Med undantag för Californienresan förra sommaren där jag spelade individuellt i slutspelet och min mor och far hälsade på, har jag mest sett hotell, motorvägar och flygplatser och restaurangkedjor.

En typisk resa med laget ser ut som följer: anländer med flyg eller bil och checkar in på ett hotel med laget. Sedan tränar vi, åker tillbaka till hotellet, tar minibussen (gå någonstans är omöjligt) till någon restaurungkedja och äter middag i minst två timmar. Om vi har dag på på bortaplan där vi bara har en träning och ingen match tillbringas den med största sannolikhet på hotellet. Det är frusterande. Visserligen ha vi oftast mycket skolarbete att fokusera på, men många gånger sitter vi bara på rummen och gör ingenting.

Jag önskar verkligen att vi skulle kunna göra någor mer meningsfullt på våra resor mellan matcher och träningar. Idag är vädret underbart, vi tränar inte förrän klockan ett på dagen, terminen är slut och vi befinner oss i ett område i USA som faktisk inte är historielöst. Ändå sitter vi bara på hotellet och jag är den enda som vill göra något annat. Att hitta på något själv är svårt. Man kommer ingenstans i USA utan bil och som spelare har jag inte tillåtelse köra själv.


På plats i Charlottesville

Efter styrketräning idag på onsdag morgon i Blacksburg ,körde vi till University of Virgnia i Charlottesville, ungefär 20 mil nordost mot Washington DC.

 Idag när vi tränade var det riktigt varmt och fuktigt och imorgon torsdag lär det bli ännu varmare. Eftersom Blacksburg ligger på 650 meters höjd är det ofta lite svalare och mindre fuktigt än i annars i den amerikanska södern. Charlottesville däremot ligger på lägre höjd och det märktes.

På fredag spelar vi första omgången av det nationella slutspelet mot Old Dominion University på Snyder Tennis center på University of Virginias campus. Vid vinst väntar University of Virginia på lördag om det inte mot all förmodan förlorar mot Hampton university i första omgången.

University of Virginia coh Virginia Techs är sedan länge ärkerivaler, både akademiskt och sportsligt. Både Virginia Tech och UVa är statliga universitet och något av staten Virginias flaggskeppsuniversietet. Univ. of Virginia grundades av Thomas Jefferson, USA tredje presisdent, och kan ståta med en imponerande historia. Virginia Tech grundades 1872, ursprungligen som en jordbruks-tekniskt institution med obligatoriska militär utbildning. Traditionellt sett är University of Virginia mer inriktad mot humaniora och medicin medan Virginia Tech har tyngdpunketen på teknik.

Min förhoppning för torsdagen är förutom att ha en bra träning att hinna besöka någon av  de historiska platser som finns i Charlottesville och dess närhet. Många av de avgörande slagen under amerikanska inbördeskriget utspelades i det här området. 


Idealet enligt amerikanska armén

image13

"There's strong. And then there's Army Strong. You thought them right from wrong. You told them they could do anything. Now they want the discipline, leadership training and college benefits that come from being in the U.S Army. If your son or daughter wants to talk about joining, listen. You just might be proud of that have to say."

Titta på bilden och läs texten noggrant och med eftertanke. Bilden föreställer en helsides-annons från magasinet Newsweek den 7:e maj 2007 och säger mer än tusen ord om några av de sidor av USA jag ogillar.

"There's strong. And then there's Army Strong"
Idialet är att vara stark, till och med Arme-stark! USA ska man inte visa några svagheter, utan vara tuff. Man ska kunna jobba 60 timmar i veckan utan att klaga och kvinnor till dagen innan de föder. Som tennispelare spelar det ingen roll hur hög febern är eller hur allvarlig skadan är, spelar man inte är man vek. Inom marknasföring är styrka ett vanligt tema. Bilar ska ha många hästkrafter och allt från huvdvärkstabletter till tandkräm marknadsförs med "maximal strength".

"You thought them right from wrong"
Ingenstans i världen tycks skiljelinjen mellan rätt och fel och ont och gott vara så tydlig som i USA. I en värld med nya strukturer, globalisering och ett ständigt dånade informationsflöde, är det lätt att falla för förenklingar. Dessa förenklingar erbjuder snabba lättförtåeliga förklaring och har använts flitigt av bland andra George W Bush för att beskriva världen samt stämpla USAs fiender som onda. Som universietsstudent finns sällan några gråskalor. Proven består ofta av flervalsfrågor där skillnaden mellan rätt och fel stavas A,B,C eller D.

"Now they want the discipline".
Självdisciplin är förstås en dygd, men minst lika viktigt är att vara lydig. Auktoriteter och överordnade ska inte ifrågasättas, eller tilltalas utan titel och efternamn, vare, sig de är professorer eller tennistränare. Kritisk tänkade är inget som regel uppmuntras, inte ens på universitetsnivå.

"The most important decision start with the most important people"
Bilden är uppenbart arrangerad, med en soldat stående inför stolta föräldrar. Amerikaner blir i allmänhet oberoenda av sina föräldrar mycket senare än i Sverige. Här på Virginia Tech är det inte ovanligt att se påhälsande föräldrar vandra omkring med deras vuxna barn på campus. Career Services, som hjälper studenter ut i arbetslivet, har till och med fått gå ut med en uppmaning till föräldrar att inte delta vid deras barns anställningsintervjuer. I stor utsträckning läser studenterna antingen samma utbildning som deras föräldrar gjorde eller åtmisntone något som föräldrarna godkännt.

Trailerparks och Country-clubs.

Virginia Tech Athletics department har som mål att involvera deras studentidrottare i samhället, främst genom frivillgarbete. Syftet är dels att ge något tillbaka för allt stöd Virginia Tech ånjuter, men också att bidra till studenternas personliga utvecklig. Visserligen får man ibland intrycket att det verkliga syftet främst är att att bidra till Virginia Techs varumärke, men det går inte säga annat än att avsiketen är beundrandsvärd.

En aktivitet vi i tennislaget hjälpt med är "The Christmas Store". I julaffären får individer samt familjer som har en inkomst under fattigdomsdefinitionen (the poverty line) en chans att ta del av julens glädje. Även om vår insats varit begränsad till att bära blivande julklappar och mat för julaffärens "kunder" under ett fåtal timmar varje vinter, har det varit mycket givande.

I USA finns en fattigdom och misär som är svår att förstå som svensk. Bara en kilometer från min lägenhet breder en så kallad "Trailerpark" ut sig bland kullarna. En "Trailerpark är ett bostadområde bestående av mobila huslängor där majorieteten av de boende har mycket låg inkomst. Kunderna på julaffären bor sannolikt till stor del i just trailerparks och en kvalifierad gissing är att de tillhör de ungefär 15 procenten i USA som inte har en sjukförsäkring. Slående för situationen för de fattiga är att den tycks vara så svår att ta sig ur. Utan högskoleutbildning och god hälsa samt med bristande levnadsförhållanden är det svårt att ge ens barn det stöd som behövs för att ta sig ur fattigdomen. Istället förblir högre utbildning , som särskillt i USA är dörren till högre inkomster, aldrig verklighet och "the American Dream" just en en dröm.

Mina lagkamrater kommer i regel från minst välbärgade förhållanden. Förhoppningvis leder våra insatser på julaffären till en större ödmjuket samt uppskatting inför det liv vi lever och möjligheter vi har. En annan förhopping är att det kommer bidra till ett engagemang att hjälpa mindre lyckligt lottade medmänniskor.

I lördags besökte jag tillsammans med laget Roanoke Country Club i staden Roanoke, som ligger ungefär 5 mil från Blacksburg. Även om besöket räknas som en del av vårt "outreach program", var karraktären mycket olik den på julaffären. En country club är ett ställe med en hög årsavgift där medlemmerna kan motionera i form golf, tennis, simning och så vidare, eller bara ta det lugnt, ofta i en exklusiv miljö. Vårt besök på Roanoke Country Club handlade mer om "fundraising" och promotion för laget än att ge tillbaka något till samhället. Istället är det vår coachs förhoppning att någon eller några personer från klubben ska sponsra laget med pengar.

Jag föredrar att hjälpa behövande utan att förvänta sig något tillbaka istället för att mingla och spela social tennis med medelålders på en country club med förhoppning att de ska donera pengar.

Jag har verkligen inget emot människorna på country-clubs i allmänhet. Mina erfarenheter är de är trevliga och vänligt inställda, men två timmar i julaffären lämnar en helt annan känsla i hjärtat än en hel eftermiddag på en country club.

Let's NOT make it a self-fulfilling prophecy

Today, May 4th, the full IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) report was released. Earlier this year, a summary of the report aimed for policy maker was made public, which among other things concluded that the global warming to at least 90 percent certainty is caused by human activity. A 90 precent certainty is a very strong statement in scientific terms and the report should put an end to the debate whether global warming is induced by humans or due to natural variations alone.

Naturally, there are still great uncertainties due to the extreme complexity of the climate of earth and hence predicting future warming is difficult. However, the first part of the report predicts a global increase of the temperature during the next 100 years to be in the range of 2-5 degrees C (app. 4-10 F). The actual warming will depend greatly on the extent on different feedback mechanism which are quite poorly understood. For example, it is known that less ice and snow on the surface of earth will allow our planet to absorb more heat from the sun rather than reflecting radiation back into space. Another similar mechanism that has the potential to further increase the warming is the release of methane gas, another contributor to global warming, from what today is frozen tundra. A major concern is that mechanisms of these kinds, which extents are not well understood today, will cause a bolting global warming leading to dramatically changed conditions on earth.

I have not yet familiarized myself with the most recent report and its conclusion. I believe the most important aspect of the report will be to see how the panel has estimated the economical impacts of reducing the emissions of carbon dioxide. The economical growth experienced in the developed world since the eve of industrialization was triggered and is still largely sustained by an abundance of cheep fossil fuels. It will be crucial that the wealthy part of the world takes a lead in building an economy independent of fossil fuels, even if it will be associated with some additional transitional costs. If the wealthy partof the world choose not to strive towards a carbon neutral economy, the developing world will understandably feel free of responsibility as well.

There are several different strategies used by people objecting taking action towards global warming, at least actions that will have some economic costs associated with it. Now, the strategy of entirely denying global warming, which has been widely used in the past, no longer should carry any credibility. Instead, I am noticing several strategies which all have the same purpose: Convincing people that we can fight global warming without any economical costs and without altering the way we live our lives. One example is the over-belief in science and technology demonstrated by many politicians, including governor Arnold Schwarzenegger of California and the Swedish prime minister Fredrik Reinfeldt. Their message is that we do not need to make any major changes in our lifestyles; rather technology is going to solve the problems for us. Not only is technology going to save us, but also the technology is largely going to be funded by private corporations.

There are some serious flaws in the reasoning of the technotopians. Although human kind has reached tremendous technical and scientific achievements, which has lead to improved standard of living for a majority of the people on earth (and that way indirectly caused global warming), technology alone is often ineffective without political commitment. For decades, the world has known the science and medicine to reduce child mortality in extremely poor regions of earth. Nevertheless, in 2005 UNICEF estimated that as many as 29 million children under the age of five died of conditions that are easily prevented and cured. Even with the technology known, implementing it is a completely different issue. Corporations simply do not have any economical incentives to reduce extreme poverty, and there is no reason to blame them since corporations are mainly driven by profit. However, when governments fail to take their moral responsibility, as in the case of extreme poverty and child mortality, the consequences can be disastrous (I recomend www.globalissues.org for more information and background).

I believe that markets are going to be crucial in developing a sustainable development on earth. However, markets do not always have a great sense of responsibility, nor do corporation necessarily have sufficient knowledge. Ultimately, governments need to provide corporations with incentives, as well as knowledge when needed, to encourage more climate friendly practices.


Governmental influences do create inefficiencies in the economy, that is well known. However, there are ways to minimize them. In the case of carbon dioxide emissions, the carbon credit system implemented in the European Union constitutes a good example of a policy which reduces emission and minimizes inefficiencies. By trading carbon credits, which entitles companies to emit a certain amount of carbon dioxide, investments aimed at reducing emissions are being allocated to sites where they are most efficient. The carbon credit system has not been running for long and certainly contains flaws still. Yet, I believe market solutions such as the carbon credit systems will be of great importance in the future. In defense of both Schwarzenegger and Reinfeldt, I ought to say that they both are proponents of carbon credits.

There is one kind of critics of climate friendly policies which truly scare me. It is the people who say that there is nothing we can do to stop climate change. They believe that we should just keep on doing what we have been doing since the costs of changing is to great. Further they argue that whatever efforts are made in the developed world are going to be offset by the economic boom in many parts of the developing world. These people are scary because they admit that we may be running into a disaster, but they choose to do nothing. In this case, I believe that even if a crash is inevitable, it is better to hit the brakes rather then the accelerator, because crashing in 120 km/h is a lot worse than in 30 km/h.

It is true that countries such as China and India easily can offset any efforts made by nations in the rest of the world if they do not adapt policies aiming at reducing emissions. The fact that sustainable development requires everyone's cooperation is exactly the reason why international treaties are so important. With everyone playing under the same rules in terms of emission, no country will get a comparative advantage over another. Regarding the cost of changing our economy to an a more sustainable kind, it has been estimated by several studies, including the Stern Review for the British Governments, that the cost of changing our economy today is substantially lower than suffering from future consequences of severe global warming. Even in absolute terms, the loss in growth as a result from sustainable policies aiming at stabalizing the global warming is estimated to be in the order of fractions of a procent.

The least thing we should do is to loose hope, because the day we start believing that global warming is unstoppable and choose not to act, it will be a self-fulfilling prophecy.

 

 


NCAA och idrottsbanketten


 

Trots vissa förhoppningar att få åka till Los Angeles för att inleda slutspelet, blev det inte så. Istället kommer vi spela de första två omgångarna (två förutsatt vi vinner första matchen), på University of Virginias campus i Charlottesville, två timmar bort med bil från Blacksburg. I första matchen möter vi Old Dominion University från Norfolk, Virginia. Det blir med stärsta säkerhet en jämn match där de är knappa favoriter på förhand. Själv tror jag att vi har riktigt bra chans att vinna.

Vinner vi möter vi våra ärkerivaler, University of Virginia. De är tredjesidan i hela turnering och slog oss under den ordinarie säsongen även om vi stretade mot väl. Trots att jag är något besviken med lottningen (se bilden nedan - jag håller kepsen framför ansiktet!), så är det viktigaste inte vilka vi får möta eller var. För att avancera till Sweet 16, åttondelsfinalen måsta vi vinna mot två bra lag hur som hellst.

image11

Bild från www.hokiesports.com

Efter ha varit skadad i ryggen mer eller mindre i tre veckor, börjar jag äntligen kunna köra för fullt igen. Idag på träningen var det 28 grader varmt och vindstilla, så det var riktigt behagligt tennisväder. Vi åker till University of Virginia på onsdag nästa vecka och spelar första omgången på fredag. Tills dess blir det mycket träning.


Idrottsbankettenkul som alltid. Kanske var inte videon lika vass som tidigare, men liksom alla andra på Universitet har även media-personalen harft mycket annat att bearbeta. Videon har inte lagts upp på nätet ännu. Jag återkommer med länk dit senare. 

I USA är man mycket för utmärkelser, och jag fick två stycken, vilka jag båda värderar högt. Dels blev jag tillsammans med min lagkarmat Nicolas usedd till MVP, men framför allt fick jag utmärkelsen "Outstanding Senior Male Scholar Athlete 2006-2007". Den senare är en utmärkelse som ges till en amnlig idrottare i avgångsklassen som utmärkt sig både inom idrotten och i studierna. Det är verkligen en stor ära för mig, inte minst eftersom antalet sistaårstudenter är omkring hundra personer och många är väldigt duktiga och ambitiösa.

image12
Majoriteten av laget efter banketten


Farväl Alexey

En an mina allra bästa vänner under mina år i USA har varit min lagmakrat Alexey. När han kom till USA för snart tre år sedan från Moskva och Moskow state university kunde kan knappt förstå någonting av vad som sades, ännu mindre göra sig förstådd på engelska. Till en början hade jag, liksom min andra lagkamrater ,svårt att komma överens med Alexey (dock inte de kvinnliga studenterna, därav Sexey-Alexey). Själv trodde jag inte han skulle klara varken skolan eller den rätt så hårda disciplinen vi idrottare lyder under.

Det visade sig snart att jag hade helt fel med det mesta. Alexey visade sig vara både mycket sympatisk och en duktigt student. Tyvärr hade rätt när det gällde disciplinen och olyckligtvis kommer han inte vara med oss när vi spelar i NCAA-slutspelet om 10 dagar.

Med Alex har jag verkligen lärt mig värdet av ge alla en chans och inte döma någon för tidigt.

Ikväll blir sista gången, kanske någonsin, jag kommer se Alex.

Thanks Alexey for everything, it has been quite a journey!

 
Alexey vid min sida i Coconut Grove i Miami tidagre i år.

NCAA selection show

Under de tre tidigare säsongerna jag spelat för tennislaget på Virginia Tech har vi missat slutspelet, the NCAA:s, med minsta möjliga marginal. Två gånger har vi haft matchbollar att ta oss till slutspelelt, men inte klarat att knyta igen säcken. Idag, tisdag hoppas vi få beskedet vi väntat på länge: att vi kvalificerat oss.

Klockan 14.30 idag, tisdag, publiceras deltagarna och lottningen till slutspelet på ESPN, USA:s största sportkanal. Hela laget kommer samlas i en av logerna i Lane Stadium, fotbollsarenan, för att följa "The selection show". Med största sannolikhet är vi att vara med i fältet. Det blir spännade att se vem vi får möta och var. Sannolikt får vi spela de två första omgångarna någonstans i sydöstra USA, men vi kan få åka nästan var som hellst i USA. Själv hoppas jag på Kalifornien.

Jag återkommer med hur det går

P3- Intervju

Sverige radio P3 ringde i söndags för att få en intervju på måndag med mig och en svensk doktorand på Virginia Tech, som en uppföljning till tragedin för på dagen två veckor sedan. Frågorna var ganska vettiga och reporten undvek frågor om vapenlagar och universitets beslut att inte stänga skolan efter första skjutningen, ämnen jag gärna undviker att diskutera, åtminstone så här nära inpå .

Jag var nog lite mer kortfattand i mina svar än min kompanjon som fick lite mer utrymme. I stort gick det bra, men jag önskar att jag fått svara sista frågan om hur tragedin har påverkar Virginia Tech och Blacksburg . Eftersom jag inte fick ge svaret i radio så kommer här en skiss med vad jag skulle kunna tänkas ha sagt om jag fått frågan istället:

"Tragedin för två veckor sedan är något som alltid kommer finnas i Virginia Techs kollektiva medvetande och en börda som alla här kommer att bära tillsammans. Jag är överväldigad över den sammanhållning som studenter, fakultet, personal samt lokalinvånare visat de senaste två veckor. Dessutom har stödet från hela USA, speciellt från andra universiet och collages, varit rörande. Tragedin har bidragit till en ännu bättre samanhållning och jag, liksom mina medstudenter, känner en oherhörd stolthet att vara del Virginia Tech -familjen"

För att höra intervjun klicka här. Länken går till Rond i P3:s sida på sr.se. Klicka på programmet den 30/4. Intervjun börjar ungefär 23 minuter in i programmet.

RSS 2.0