Äntligen hopp om liv, eller?
Planeter är mycket svåra att upptäcka med konventionella metoder eftersom de inte sänder ut varken något ljus eller annan strålning själva och dessutom är mycket lätta i jämförelse med stjärnor. Därför sker sökandet efter planeter utanför vårt solsystem genom att analysera små avvikelser i banorna av stjärnor vilka man tror har planeter i bana runt sig.
Fram till upptäckten av den nya planeten runt Gliese 581 har man enbart hittat större gasartade planeter liknade Jupiter och Neptunus i vårt solsystem. Gasjättar, som de ofta kallas, har knappast förutsättningar för liv demsjälva, även om dessa planeter kan ha månar med bättre förutsättnigar. Därför är det mycket glädjande att astronomer hittad en planet som inte är en gasjätte, utan en jordliknande planet med en genomsnittstemperatur som beräknas vara mellan 0 och 40 C, alltså i rätt intervall för flytande vatten vilken anses vara den viktigsate förutsättningen för liv.
Förra sommaren lästa jag med stort intresse planetforskaren David Grinspoons bok "Lonely Planets-The natural philosophy of alien life", som handlar just om möjligheterna till liv utanför jorden. Boken återväckte mitt intresse för rymden och främmande livsformer och gav mig många nya insikter.
En av flera intressanta frågeställningar Grinspoon presenterar handlar om varför männskligheten hittils veterligen inte kontaktas av främmande civilisationer. Med tanke på att männskligheten har sänt ut "artificiella" radiovågor i universum sedan tidigt 1900-tal borde civilisationer inom 50 ljusårs radie från jorden ha möjlighet att kommunicera med oss. Visserligen är 50 ljusår litet med astronomiska mått, men om intelligent liv i universum är relativt vanligt förekommande, borde vi inte ha fått en hälsning vid det här laget redan?
Grinspoon spekulerar i flera förklaringar till denna paradox. En förklaring är helt enkelt förstås att intelligent liv är mycket ovanligt, eller inte ens existerar utanför jorden. En annan förklaringar kan vara att civilisationer redan har kontaktat oss, men vi inte kan förstå deras meddelande på grund av skillnader i kommunikationssätt. Grinspoon avfärdar däremot bestämt möjligheten att intelligent liv redan skulle ha etablerat kontakt med mänskligheten men att denna kontakt mörklagts.
Jag fann två teorier särskillt spännande, men samtidigt skrämmande. Den första teorien föreslår att enbart civilisationer som isolerar och mer eller mindre gömmer sig i universum överlever. Varför? Jo, därför civilisationer som ger sig till känna faller offer för mer avancerade och aggresivt sinnade civilisationer. Om det ligger någon sanning i teorin är det ett dåligt tecken för oss jordbor eftersom vi som sagt sänt signaler ut i rymden i nästan 100 år. En annan möjlighet är att avancerade civilisationer har väldigt kort livslängd. Om civilisationer i regel har kort livslängd innebär det minst två saker för chanserna till kontakt: 1. Antalet civilisationer vid en given tidpunkt kommer att vara lägre och 2. Kort livlängd innebär mindre tid till att etablera kontakt. Även teorin om kort livslängd bådar illa för männskligheten eftersom den föreslår att vi går mot en relativt snar undergång.
Det är med största spänning jag kommer följa sökandet efter liv i universum. Med tanke på att antalet galaxer är i storleksordingen miljarder liksom antalet stjärnor i varje galax, kan vi rimigtvis vara ensamma? Jag tror inte det. På grund av de oföreställbara avstånden i universum kanske vi aldrig kommer i kontakt. Om vi en dag får kontakt , kommer våra nyfunna "vänner" vara vänligt sinnade? Förhoppningsvis kommer de kunna hjälpa oss, männskligheten, besvara frågan den världsberömda fysikern Stephen Hawking ställde nyligt: "Hur ska männskligheten överleva de kommande hundra åren?"
