Lithuania- The second week
Once again, I had to pass through qualifying to make it to the main draw. After winning two matches in straight sets on Saturday and Sunday, I could enjoy a rare day off from playing matches on Monday. Just like in the first tournament, the random draw put me against another qualifier.
It seemed like Vilnius got hotter fort every day. Sleeping at a hotel without AC was a struggle.
I got off to a great start of my first round match against Irdoja from Estonia taking a 5-0 lead. Although he broke my serve back once, I managed to win the first set 6-3 and closed the match by winning the second set 6-3 as well.
In the second round I faced Sabeckis, the Lithuanian player I had had a match point against in the first tournament. I am not sure whether he played better than last week or if I didn't have the same edge, regardless of which, I lost 1-6, 1-6. Vitas Gerulaitis memorial was over for me for this time.
I left Lithuania the same night and felt relieved to get back to "safe ground" again. As a last reminder of the crime in Lithuania, my last 20 Litas bill proved to be false as I tried to use it at the tax free in the airport right before boarding.
Coming from a country where theft, and counterfeiting are less common and where taxi drivers not instinctively try to fool tourists, it is easy to judge Lithuania and its people. I try not to. I believe these aspects of Lithuania are products of a far rougher society and lack of social wellfare compared to Sweden. As conditions in Lithuania become better following the economical growth, one can hope that crime and fraud will decline. Jeffrey Sachs, the world renown economist dedicated to estinguish extreme poverty world wide and an idol of mine carefully made an important point in his book "The end of Poverty". He suggests that corruption (which can be compared with fraud and theft) is a product of poverty, and as conditions improve, corruption will decline.
I am not sure whether I will return to Lituania. Hopefully, if I do well enough on th tennis court, I will no longer play future tournaments in a year from now. If I do get back, I won't leave any of my belongings out of sigth for even a second and check every bill I recieve.
As a whole, the trip was a success. I fulfilled my primary goal which was to get back on the ATP world tennis ranking.
In a few days I'll be leaving for Gotenburg to find a place to live and to train for my next tournament, a $10 000 tournament on clay in Finland starting in two weeks from now.
Lithuania- The first week
I have now spent a week in Vilnius, the booming capital of Lithuania.
This past week, I've been competing in President's Cup, a $10 000 tournament on the so called future tour. Most players on this level call themselves professional players and are ranked between 300 and 1500 in the world . However, we're far from the easy life and glamour of the players ranked in the top 100 in the world. While the prize money on the ATP-tour, where the top 100 players make $ 6000 for loosing in the first round, has nearly doubled the last 15 years, the prize money on the future tour has remained the same. Most players trying to reach the ATP-tour never even manags to establish themselves on the Future tour and of the fortunate ones that do, only a small fraction will ever break into the top 100 in the world.
Making many by playing $10 000 tournaments is not possible. Only the winner of the tournament will leave the site with more money than he came with.
I haven't played any future tournaments since 2004 when I made two second rounds in tournaments in Denmark and Finland. My efforts then awarded me two ATP-points and a ranking around 1300 in the world. The points disappear after one year, so I entered President's Cup last Friday as an unranked player.
After winning three tough matches in the qualifies agains one American and two players from Belarus, I secured a spot in the main draw. Once there, I beat an Italian in the first round and was guaranteed one ATP-point and a world ranking again. In the second round I faced a very good player from the Netherlands. Somehow after three hours of running and fighting on the clay, I won.
Unfortunately I lost today in the quarterfinals to a Lituanian player, supported by an enthusiastic home crowd on the center court. I played really well and fought harder than ever but I didn't take my chance in the second set when I had a match point. Instead I missed a forehand return wide by less than an inch and my opponent came back and won in three sets. It was very dissapointing especially since winning would have meant at least 4 points and a raning around 1050 in the world. Now I made 2 points and will enter the ranking next week somewhere around 1300.
The next tournament, Vitas Gerulaitis Memorial, starts with qualies already on Saturday which gives me one day of rest. Considering I've played 6 tough matches the last 6 days, my body feels suprisingly fresh. Mentally, playing back to back tournaments is tough but so far my mind feels fresh as well.
I wish I could take some pictures, but my camara along with my wallet and mp3 player got stolen this past Sunday while I was taking a shower at the tennis club. I only turned my back for a minute which proved to be enough for somebody to sneak in and out with most of my valuables. Hopefully the insurance will give me most of the money back, but I will never get the pcitures on the camera back. As if steeling my valuables wasn't enough, the thiefs went straight to the hotel and used to key card from the wallet to open the room to steel some clothes and a back pack despite I called the hotel 30 minutes after wallet got stolen.
Crime here is high and theifs will take any opportunity they'll get. Four years ago when I compeeted in the same tournament here in Vilnius, someone broke into the room by kicking the door open and stole an entire bag of clothes.
I've made up my mind to move to Gothenburg in the fall and Ullevi Tennis Club. They have a hungry group of young players hungry to become real professionals as well as a few players ranked in the top 400 hundred. I'm not sure about what I'll do about school. It would definitely be fun to study at Chalmers but that might have to wait for another year to start with.
Vilnius is a city in a fast transition. Since four years ago, several tall buildings and malls have popped up out of nowhere. The contrasts are great though. I wish I could take a picture of the new buildings rising next to old worn down wooden houses.
In general, people here are nice. The girls are actually very good looking. However, very few of them can speak any English.
People are wating to use to computer. I'll write soon again.
Virginia State Clay Court Championships
Förra helgen spelade jag min första tävling i USA utanför college-idrotten, ataten Virginias grusmästerskap. Tävlingen spelades på en exklusiv country-club i centrala Virginia. Country-cluben låg inbäddad bland golfbanor och exklusiva villor i ett så kallat "gated community"- ett område för mycker rika människor som är stängt för allmänheten. Från klubbhuset kan man skymta Monticello, egendomen som tillhörde Thomas Jefferson, USA:s tredje president och som idag är ett av UNESCO:s värdsarv.
Tennisbanorna var av absolut högsta klass och hade bland annat automatisk underjordisk bevattning som höll banorna lagom fuktiga.
Startfälten inkluderade 24 deltagare från skiftande bakgrund. De flesta var nuvarande eller före detta collegespelare. Mina meriter på college räckte till att bli förstaseedad i singeln. Dessutom var jag och min tidigare lagkamrat Brent andraseedade i dubbelturneringen.
Den första matchen var rätt så enkel, men jag fick kämpa för att vinna kvartsfinalen även om 6-3, 6-1 låter som enkelt det med. Semifinalen behövde jag aldrig spela, eftersom min motståndare lämnade WO. Tyvärr förlorade jag finalen mot en fransman som spelade college för Mississippi state och som blivit kvar som assisterande coach på ett universitet i Virginia. Jag spelade inte på topp i finalen och förlorade 6-4, 6-3, mot en visserligen duktig och erfaren motståndare.
Dubbeltiteln lyckas jag och Brent knipa, vilket var riktigt kul. Vi spelade en hel del dubbel tillsammans för Virginia Tech innan han tog sin examen för drygt ett år sedan.
Även om det var en besvikelse att förlora singelfinalen, var det riktigt kul att spela matcher igen. Jag ser verkligen fram emot att kunna spela många turneringar senare i sommar i Sverige och ute i europa. Prispengarna var hyggliga och innebar ett litet tillskott i kassan, vilket jag kommer behöva för att spela tävlingar senare i sommar.
Tyvärr har min kamera gått sönder så har inte kunnat ta några bilder på sistone. Jag hade gärna tagit en bild av country-cluben vi spelade på och en vild sköldpadda som jag nästan snubblade över när jag var ute och sprang.
NCAA och idrottsbanketten
Trots vissa förhoppningar att få åka till Los Angeles för att inleda slutspelet, blev det inte så. Istället kommer vi spela de första två omgångarna (två förutsatt vi vinner första matchen), på University of Virginias campus i Charlottesville, två timmar bort med bil från Blacksburg. I första matchen möter vi Old Dominion University från Norfolk, Virginia. Det blir med stärsta säkerhet en jämn match där de är knappa favoriter på förhand. Själv tror jag att vi har riktigt bra chans att vinna.
Vinner vi möter vi våra ärkerivaler, University of Virginia. De är tredjesidan i hela turnering och slog oss under den ordinarie säsongen även om vi stretade mot väl. Trots att jag är något besviken med lottningen (se bilden nedan - jag håller kepsen framför ansiktet!), så är det viktigaste inte vilka vi får möta eller var. För att avancera till Sweet 16, åttondelsfinalen måsta vi vinna mot två bra lag hur som hellst. 
Bild från www.hokiesports.com
Efter ha varit skadad i ryggen mer eller mindre i tre veckor, börjar jag äntligen kunna köra för fullt igen. Idag på träningen var det 28 grader varmt och vindstilla, så det var riktigt behagligt tennisväder. Vi åker till University of Virginia på onsdag nästa vecka och spelar första omgången på fredag. Tills dess blir det mycket träning.
Idrottsbankettenkul som alltid. Kanske var inte videon lika vass som tidigare, men liksom alla andra på Universitet har även media-personalen harft mycket annat att bearbeta. Videon har inte lagts upp på nätet ännu. Jag återkommer med länk dit senare.
I USA är man mycket för utmärkelser, och jag fick två stycken, vilka jag båda värderar högt. Dels blev jag tillsammans med min lagkarmat Nicolas usedd till MVP, men framför allt fick jag utmärkelsen "Outstanding Senior Male Scholar Athlete 2006-2007". Den senare är en utmärkelse som ges till en amnlig idrottare i avgångsklassen som utmärkt sig både inom idrotten och i studierna. Det är verkligen en stor ära för mig, inte minst eftersom antalet sistaårstudenter är omkring hundra personer och många är väldigt duktiga och ambitiösa. 
Majoriteten av laget efter banketten
NCAA selection show
Klockan 14.30 idag, tisdag, publiceras deltagarna och lottningen till slutspelet på ESPN, USA:s största sportkanal. Hela laget kommer samlas i en av logerna i Lane Stadium, fotbollsarenan, för att följa "The selection show". Med största sannolikhet är vi att vara med i fältet. Det blir spännade att se vem vi får möta och var. Sannolikt får vi spela de två första omgångarna någonstans i sydöstra USA, men vi kan få åka nästan var som hellst i USA. Själv hoppas jag på Kalifornien.
Jag återkommer med hur det går
ACC-mästerskapen
På tisdagen, bara en dag efter tragedin, samlades alla 10 spelare i Virginia Techs tennislag hos Coach Thompson. Alla var mer eller mindre utmattade, både emotionellt och fysiskt.
Flera av oss blev kontaktade av medier i våra hemländer nästan omgående efter att nyheten om tragedin nått ut. Utan att ana onåd gav jag en kort intervju till en av de större tidningarna i Sverige. Därefter ringde telefonen oavbrutet. Nästa morgon, på tisdag, vaknade jag, gick ur rummet och snubbalde på kablar till en TV-kamera- i vårt kök. De spanska medierna gav inte Albert, en av mina tre kombos, en lugn stund. Telefonen ringde hela dagen tills vi drog ut sladden.
Efter alla utmattade intagit en lättare lunch hos Coach, ställde Coach frågan all väntade på: Ska vi åka till ACC-slutspelet?
The Atlantic Coast Conference (the ACC) är en av USAs mest prestigefyllda idrotts-ligor på universitetsnivå. Den består av en sammanslutning av 12 universitet i östra USA från Boston College i norr till University of Miami i söder som alla tävlar i NCAAs division 1. Slutspelet i tennis skulle inledas på torsdagen den 19:e april i Cary, North Carolina, ungefär 4 timmars bilfärd söderut från Blacksburg.
Svaret blev ja. Efter en viss tvekan stämde alla in; vi skulle åka till Cary och spela slutspelet. Vi hade haft en ojämn säsong kantad av skador och sjukdomar på nyckelspelare, inklusive mig själv. Trots det hade vi vunnit mot flera högt rankade lag och klättrat högre än på länge på den nationella rankingen. En vinst i ACC-slutspelet skulle med största sannolikhet innebära en säkrad plats i det nationella slutspelet för första gången sedan 2002. Men tankarna kretsade inte runt chanserna till slutspel. Istället kände många av oss att vi behövde åka om enbart för att representera Virginia Tech. Så vi åkte på onsdagen med sörjebindlar runt armarna och Virginia Tech -flaggan vajande på minibussen.
Hur gick det då? Jo vi vann första matchen. På något vis lyckades vi besegra North Carolina State i första omgången, trots att jag förlorade min förstasingel. Dagen efter förlorade vi mot University of North Carolina, rankad sexa i landet, i en tuff match där jag återigen förlorade. Tyvärr började min ryggskada från helgen innan göra sig allt mer påmind och i och med förlusten förstörde jag definitivt mina chanser att spela i de individuella nationella mästerskapen som jag gjorde i 2006.
Charmen med lagtennis är att man kan förlora själv, och ända vara en vinnare. Trots lagförlusten mot UNC i andra omgången lämnade vi alla Cary som vinnare. Tragedin på måndagen låg fortfarande som en tung dimma över hela laget, men åtminstone för en stund kunde vi tänka på något annat när vi började bilfärden norrut mot bergen och Virginia Tech.
Efter vinsten mot North Carolina State University. Eftersom det regnade på vår ordinarie spelplats utomhus, fick vi flytta in till University of North Carolinas inomhus-anläggning.
Min match på förstasingeln mot NC State.
