Den absurda hyresmarknaden
Bostadsmarknaden i Sveriges stor- och studentstäder är absurd.
Via ett mindre mirakel kom jag in på läkarprogrammet i Uppsala istället för Umeå (som också varit ett bra alternativ). När glädjeyran lagt sig började jag med att säga upp lägenheten i Ålidhem i Umeå. Det sved lite att betala en, kanske två, månadshyror för den enda natten jag sov där, men det får det vara värt.
Med stort självförtroende loggade jag in på studentstadens hemsida och njöt av att ködagarna passerat 1680 dagar, över fyra och ett halvt år. Fanns det rent av studentboende i själva Slottet? Eller åtminstone centralt placerade ettor? Hur som helst räknade jag mig att min framsynthet skulle betala sig med det allra bästa som Uppsala har att erbjuda för studenter.
Mina fantasier om en centralt placerad lägenhet upplöstes efter några bara några minuters klickande. Inte på ett enda studentrum kunde jag placera mig först i kön. De som låg bäst till för studentrummen hade som regel över 2000 ködagar och i några fall låg fanns jag inte ens med i topp tio.
När drygt över fyra och ett halvt års köande inte ens räcker för ett korridorrum har något gått snett, väldigt snett. För att ställa sig i kö måste man vara 18 år. Hur ska en som var gymnasist i våras då kunna konkurera med en 24-åring som mig? Den dysfuntionella bostadsmarknaden i Sverige bidrar tyvärr ytterligare till att unga vuxna skjuter upp studier till framtiden och det till en enorm samhällsekonomisk kostnad.
Att hyra privata rum är ett annat alternativ, men även där är marknaden absurd och ”uthyrarnas marknad” råder. Vad sägs om följande kravlista som en privat uthyrare på blocket ställde:
Söker inneboende - EJ TJEJ - LÄS NOGA KRAVEN
Jag har ett sovrum med balkong som jag vill hyra ut. Min flickvän kan inte bo med mig, det är inte passande att någon annan tjej flyttar in. Annonsen gäller bara för killar. :) Förutom det så vill jag helst att den som jag har som inneboende bör vara något liksinnad. Dvs ha gemensamma intressen som jag men absolut inte nödvändigt. Vad jag kräver mest är att personen är social och trevlig. Intressen ni som söker bör helst ha: Hårdrock-rock-punk: tex. Judas priest, Metallica, System of a down, Dia psalma. Ålder: Jag är 23 år gammal vill helst att personen är 18-30. Dataspel/tvspel: Guitar hero, Battlefield, Nintendo wii. Öl - Personen bör gilla alkoholkonsumtion under helgerna. Anime/Manga: bleach,naruto, Hunter X Hunter, Deathnote, Hellsing - det ena och det andra. Jag har aldrig testat cigg eller snus, har inget emot andra röker, bara det görs i balkongen. Däremot så röker jag en hel del vanlig vattenpipa. Man måste inte ha dessa liknande intressen för jag har fler intressen än så och gillar stort sätt det mesta men jag vill inte bo med någon enstöring. Jag är social och helst bo med sådan.
Varför råder då en sådan brist på bostäder? Skulle jag fortsatt mina studier i nationalekonomi, hade bostadsmarknaden varit ett utmärkt uppsatsämne. Nu nöjer jag mig istället med att citera Uppsala studentkårs information till internationella studenter:
What exactly is the housing situation in Uppsala?
The short answer to this is that it is both good and bad! The good news is thusly: The rental market is highly regulated, which means that very good quality accommodation is available at reasonable prices. The bad news is this: As anyone who has read a little economics knows this leads to a shortage of supply. The result of this shortage is that almost all housing relies upon some sort of queue system, whereby one registers with a housing provider and when you apply for a rental object your ability to get it depends on how many days you have in the queue. This makes it tough for internationals, and indeed even those Swedes who come from other parts of the country.
En reglerad hyresmarknad kan minska kostnaderna för några lyckligt lottade och i viss mån motverka segregation, men till vilket pris? Och är det verkligen rättvist?
Via ett mindre mirakel kom jag in på läkarprogrammet i Uppsala istället för Umeå (som också varit ett bra alternativ). När glädjeyran lagt sig började jag med att säga upp lägenheten i Ålidhem i Umeå. Det sved lite att betala en, kanske två, månadshyror för den enda natten jag sov där, men det får det vara värt.
Med stort självförtroende loggade jag in på studentstadens hemsida och njöt av att ködagarna passerat 1680 dagar, över fyra och ett halvt år. Fanns det rent av studentboende i själva Slottet? Eller åtminstone centralt placerade ettor? Hur som helst räknade jag mig att min framsynthet skulle betala sig med det allra bästa som Uppsala har att erbjuda för studenter.
Mina fantasier om en centralt placerad lägenhet upplöstes efter några bara några minuters klickande. Inte på ett enda studentrum kunde jag placera mig först i kön. De som låg bäst till för studentrummen hade som regel över 2000 ködagar och i några fall låg fanns jag inte ens med i topp tio.
När drygt över fyra och ett halvt års köande inte ens räcker för ett korridorrum har något gått snett, väldigt snett. För att ställa sig i kö måste man vara 18 år. Hur ska en som var gymnasist i våras då kunna konkurera med en 24-åring som mig? Den dysfuntionella bostadsmarknaden i Sverige bidrar tyvärr ytterligare till att unga vuxna skjuter upp studier till framtiden och det till en enorm samhällsekonomisk kostnad.
Att hyra privata rum är ett annat alternativ, men även där är marknaden absurd och ”uthyrarnas marknad” råder. Vad sägs om följande kravlista som en privat uthyrare på blocket ställde:
Söker inneboende - EJ TJEJ - LÄS NOGA KRAVEN
Jag har ett sovrum med balkong som jag vill hyra ut. Min flickvän kan inte bo med mig, det är inte passande att någon annan tjej flyttar in. Annonsen gäller bara för killar. :) Förutom det så vill jag helst att den som jag har som inneboende bör vara något liksinnad. Dvs ha gemensamma intressen som jag men absolut inte nödvändigt. Vad jag kräver mest är att personen är social och trevlig. Intressen ni som söker bör helst ha: Hårdrock-rock-punk: tex. Judas priest, Metallica, System of a down, Dia psalma. Ålder: Jag är 23 år gammal vill helst att personen är 18-30. Dataspel/tvspel: Guitar hero, Battlefield, Nintendo wii. Öl - Personen bör gilla alkoholkonsumtion under helgerna. Anime/Manga: bleach,naruto, Hunter X Hunter, Deathnote, Hellsing - det ena och det andra. Jag har aldrig testat cigg eller snus, har inget emot andra röker, bara det görs i balkongen. Däremot så röker jag en hel del vanlig vattenpipa. Man måste inte ha dessa liknande intressen för jag har fler intressen än så och gillar stort sätt det mesta men jag vill inte bo med någon enstöring. Jag är social och helst bo med sådan.
Varför råder då en sådan brist på bostäder? Skulle jag fortsatt mina studier i nationalekonomi, hade bostadsmarknaden varit ett utmärkt uppsatsämne. Nu nöjer jag mig istället med att citera Uppsala studentkårs information till internationella studenter:
What exactly is the housing situation in Uppsala?
The short answer to this is that it is both good and bad! The good news is thusly: The rental market is highly regulated, which means that very good quality accommodation is available at reasonable prices. The bad news is this: As anyone who has read a little economics knows this leads to a shortage of supply. The result of this shortage is that almost all housing relies upon some sort of queue system, whereby one registers with a housing provider and when you apply for a rental object your ability to get it depends on how many days you have in the queue. This makes it tough for internationals, and indeed even those Swedes who come from other parts of the country.
En reglerad hyresmarknad kan minska kostnaderna för några lyckligt lottade och i viss mån motverka segregation, men till vilket pris? Och är det verkligen rättvist?
Ni måste kunna stava rätt.
Hermods Korrespondensinstitut
Svensk rättskrivningslära
Svensk rättskrivningslära
Ni måste kunna stava rätt
Det är Er plikt mot Er själv att stava rätt. Ingenting vittnar så kraftigt som stavfel om bristande allmänbildning, ja, kanske dylika fel skulle kunna äverntyra Er framgång på den levnadsbana Ni valt. Ingen vill ha en försäljare eller kontorsmedhjälpare, som inte kan stava. Hör Ni till dem, som ämna avlägga real- eller studentexamen eller söka in vid någon fackskola, vet Ni naturligtvis, att det kommer fodras av Er, att Ni kan behandla svenska språket korrekt såväl skriftligt som muntligt.
Citerat ur Hermods korrespondensinstituts kursmaterial i rättskrivningslära från 1938. Det var tuffare förr. Visst är det fortfarande viktigt att skriva rätt, men lyckligtvis ges det en något mindre ödesmättad betydelse idag!
Citerat ur Hermods korrespondensinstituts kursmaterial i rättskrivningslära från 1938. Det var tuffare förr. Visst är det fortfarande viktigt att skriva rätt, men lyckligtvis ges det en något mindre ödesmättad betydelse idag!
Nödvänding populism?
Politik i en demokrati handlar inte främst om att ta ut riktningar som stämmer överrens med den egna kompassen, i alla fall inte om det för stunden innebär att kryssa i motvind. Snarare handlar det om att segla på opinionsvindarna, oavsett vart kompassen pekar.
Barack Obama om någon bör veta. Redan tidigt i sin kampanj har han deklarerat att han ämnar skydda den amerikanska inhemska industrin genom att stävja frihandel. Från Obamas sida handlar det knappast om ideologisk övertygelse. Tvärt om, jag är övertygad om att Obama vet att världen, inklusive USA, vinner på så fri handel som möjligt. Problemet för Obama är att amerikanska arbetare inom basindustrin, en grupp kärnväljare som ”måste” rösta demokratiskt i stater som Ohio, har lidit hårt under den ökande internationella konkurrensen inom bland annat stålindustrin. Kostnaden för det protektionistiska valprogrammet är visserligen liberala väljare i mitten, men vinsten i form av arbetare i ”swing states” väger tyngre på vågen.
Nu tycks det som om Obama tvingats tumma på idealen ytterligare. Från att kategoriskt motsatt sig ökad oljeborrning längs USA:s kuster, har han nu öppnat dörren på glänt för ökad exploatering. Återigen är jag övertygad att Obama valt att segla i medvind, mot den egna kompassriktningen. Obama är medveten om att tillfälligt tulla på oljelagren och borra efter olja efter kusten bara på kort sikt kan rucka på oljepriserna. Att lindra USA:s enorma beroende av olja kommer bli kostsamt för den amerikanska ekonomin och en tillfällig ökning av utbudet riskerar enbart att försvåra avvänjningen.
Bensinpriset är en fråga som verkligen berör amerikaner och det trots att priserna på bensin är under hälften av de i Europa. Under mina år i USA fick jag uppfattningen att de ökande bensinpriserna engagerade mer än kriget i Irak, mer än den sociala misären och betydligt mer än någon miljöfråga (de fyra frågorna är faktiskt mer intimt sammankopplade än man kan ana).
Som svensk, som betalar mer än dubbelt så mycket för bränsle, kan debatten te sig löjeväckande. Till exempel när amerikaner köper bilar som formligen dricker bensin och samtidigt beklagar sig över priserna. Men i USA är fungerande kollektivtrafik ett undantag förbehållit en minoritet. I kombination med att amerikanska städer är milsvitt utsmetade som ett resultat av ha planerats efter bilens antågande är amerikaner, fattiga som rika, beroende av sin bil. Ett högre bensinpris slår därför hårdast mot de som lever på marginalen och behöver bilen för att pussla ihop sina liv.
Obamas stab vet vad de gör. Svängningen i bränslefrågan retar visserligen de mer miljömedvetna väljarna, men i valet mellan två dåliga ting kommer Obama vara en klar vinnare ändå. Obamas eftergifter är beklagliga, men kanske nödvändiga. Protektionismen och svängningen i bränslefrågan till trots, en urvattnad Obama är bättre än McCain.
Barack Obama om någon bör veta. Redan tidigt i sin kampanj har han deklarerat att han ämnar skydda den amerikanska inhemska industrin genom att stävja frihandel. Från Obamas sida handlar det knappast om ideologisk övertygelse. Tvärt om, jag är övertygad om att Obama vet att världen, inklusive USA, vinner på så fri handel som möjligt. Problemet för Obama är att amerikanska arbetare inom basindustrin, en grupp kärnväljare som ”måste” rösta demokratiskt i stater som Ohio, har lidit hårt under den ökande internationella konkurrensen inom bland annat stålindustrin. Kostnaden för det protektionistiska valprogrammet är visserligen liberala väljare i mitten, men vinsten i form av arbetare i ”swing states” väger tyngre på vågen.
Nu tycks det som om Obama tvingats tumma på idealen ytterligare. Från att kategoriskt motsatt sig ökad oljeborrning längs USA:s kuster, har han nu öppnat dörren på glänt för ökad exploatering. Återigen är jag övertygad att Obama valt att segla i medvind, mot den egna kompassriktningen. Obama är medveten om att tillfälligt tulla på oljelagren och borra efter olja efter kusten bara på kort sikt kan rucka på oljepriserna. Att lindra USA:s enorma beroende av olja kommer bli kostsamt för den amerikanska ekonomin och en tillfällig ökning av utbudet riskerar enbart att försvåra avvänjningen.
Bensinpriset är en fråga som verkligen berör amerikaner och det trots att priserna på bensin är under hälften av de i Europa. Under mina år i USA fick jag uppfattningen att de ökande bensinpriserna engagerade mer än kriget i Irak, mer än den sociala misären och betydligt mer än någon miljöfråga (de fyra frågorna är faktiskt mer intimt sammankopplade än man kan ana).
Som svensk, som betalar mer än dubbelt så mycket för bränsle, kan debatten te sig löjeväckande. Till exempel när amerikaner köper bilar som formligen dricker bensin och samtidigt beklagar sig över priserna. Men i USA är fungerande kollektivtrafik ett undantag förbehållit en minoritet. I kombination med att amerikanska städer är milsvitt utsmetade som ett resultat av ha planerats efter bilens antågande är amerikaner, fattiga som rika, beroende av sin bil. Ett högre bensinpris slår därför hårdast mot de som lever på marginalen och behöver bilen för att pussla ihop sina liv.
Obamas stab vet vad de gör. Svängningen i bränslefrågan retar visserligen de mer miljömedvetna väljarna, men i valet mellan två dåliga ting kommer Obama vara en klar vinnare ändå. Obamas eftergifter är beklagliga, men kanske nödvändiga. Protektionismen och svängningen i bränslefrågan till trots, en urvattnad Obama är bättre än McCain.
