puranen

Det är en stor skillnad på hur studenter i USA och Sverige förhåller sig till professorer och andra fakultetsmedlemmar.

Här tilltalas aldrig en professor vid förnman, utan med Dr. Torrboll eller Professor Fyrkant. Skickar jag ett e-mail börjar jag alltid med "Dear" och avslutar med "sincerely".

Något som är slående här är att studenter aldrig eller mycket sällan på har några synpunkter på undervisningen, upplägget eller innehållet på kurserna. Nu senast i veckan gav Dr. Torrboll i numerisk analys ut ett projekt på söndag och gav oss till torsdag vid midnatt att bli klara. Fyra dagar är kort med tanke på hur omfattande det var. Att det sedan tidigare var planerat att vi skulle har prov på fredag gjorde inte saken bättre.

På tisdag, innan föreläsningen, pratade jag med några av mina kursare om upplägget och de höll med om det inte var rimligt. Innan föreläsningens börjatn efter att Dr. Torrboll i numerisk analys vandrat in klassrummet, tog jag upp problemet inför alla närvarande. Dr. Torrboll var inte intresserad av att ändra på planen och hade ingen förståelse över mina åsikter.

Eftersom jag vid det här laget är ganska snabb på att programmera samt tagit flera liknande kurser, var situation värre för många andra än för mig. Trots det var det ingen av mina kursare som var villiga att stämma in.

I Sverige är kulturen gentemot aktoriteter annorlunda. Ibland tycker jag att folks upprorsvilja går över styr, åtminstone på gymnasiet, men jag föredrar den svenska förhållningen framför den amerikanska.

En av de klaraste illustrationerna över studenters ovilja och rädsla att agera, upplevde jag i januari 2005 under den första föreläsningen i en kurs i nationalekonomi. Utan att introducera sig började vår föreläsare och kursledare (som senare visade sig vara en doktorand från Yale university som av någon anledning hamnat på VT), att dela ut reklam för Wall Street Journal, en daglig finanstidning. Antagligen fick han provision för nya prenumeranter.

Det var uppenbart att vår kursledare inte alls var förebered och inte hade något material redo om hur kursen skulle läggas upp. Istället började han prata informellt och osammanhängande om sina erfarenheter och om att han var dollarmiljonär. Vid det här laget var jag redan ordentligt irriterad, men det blev värre när han kom in på tsunamin i sydost-asien. Vår kursledare gav oss rådet att följa utveckligen i de tsunami-drabbade områdena eftersom "det finns mycket goda investeringsmöjligheter"  där. Ingen reagerade!!!

Tyvärr hade jag inte modet att konfrontera honom inför hela klassen på 200 personen, vilket jag ångrade senare. Istället utryckte jag min upprördhet över hans ignorans för offren för tsunamin efter "föreläsningen". Kursledaren blev fullständing paff och visste inte vad han skulle säga. En vecka senare gav han igen: han vägrade mig låta flytta ett prov som jag skulle missa på grund att en bortamatch trots påtryckningar från athletics department. Lyckligtvis lyckades jag med hjälp av athletics department komma in i en motsvarande kurs under en annan föreläsare.