Mycket nu
Har varit i Luleå under påsken. Nu har jag fullt upp den närmaste veckan. Därför kommer det bli svårt att leverera några inlägg.
New York Yankees mot Virginia Tech i Blacksburg
New York Yankees, det klassiska baseball-laget, gjorde ett besök på Virginia Tech igår för att spela en minnesmatch mot universitetets eget lag. Alla stjärnorna var på plats. Dessutom donerade Yankees en million dollar till Virginia Tech minnesfond över de 32 offren. Stor gjort av Yankees!
Alex Rodriguez, en av Baseballens absolut största, på the English Feeld på Virginia Techs campus.
För att se ett helt bildspel från Yankees besök, klicka här
Några funderingar idag
Idag gjorde jag en lång löptur i det stora naturreservat som ligger bakom Sahlgrenska sjukhuset och i direkt anslutning till botaniska trädgården. Det var fantastiskt att springa i naturen i strålande vårsol.Under min tur i skogen slogs över hur få barnfamiljer det var som var ute. Istället var de gott om äldre och medelålders och några få min ålder som strosade runt och njöt. En dag som denna borde skogen vara full av små liv som busar runt i gyttja och klampar i mossan!
Jag får en känsla av att det var fler barn på caféer i centrala staden tålmodig väntande medan deras föräldrar tar en kaffe mellan shoppingpassen än ute i naturen. Jag har på känn att det är fler barn som varit på en charterstrand än att upptäcka naturen en spårvagnshållplats bort. Jag tror mig veta att fler 80-talister svettas på stepmaskiner och löpband hellre än att motionera bland stock och sten, även en solig och ljum vårdag.
Om min känsla att vi fjärmar oss från naturen är berättigad, vad får det för konsekvenser för vår relation till naturen och miljöarbetet på lång sikt?
I torsdags var jag på ett möte med GUMF, Göteborgs universitets miljöförening. Vi hade en samtalscirkel om etanol och dess potential som ersättare för fossila bränslen. Fyra kom. Fyra studenter av femtio tusen på Göteborgs universietet. Har föreningslivet tappat sin attraktionskraft? Om folkrörelser och föreningsliv utarmas, vad kommer det innebära för den svenska demokratin?
Många unga idag umgås lika mycket eller mer med vänner genom chattprogram och internet-communities som ansikte mot ansikte. Vad för det med sig att unga idag ofta har 300 "vänner" på facebook, men inte känner någon i samma trappuppgång?
Svensk public service-media och svenska kvalitetstidningar håller hög klass. Men vad händer när kvalitetsmedierna tappar konsumenter och en generation formar verklighetsuttfattningen med hjälp av kvällstidningarna, TV 5 och reklamradio? Hur kommer det påverka de svenska samhället?
Det här var några frågeställning jag funderade på när jag sprang i det vackra vädret idag. Några kommer jag behandla i framtida inlägg.
En snar renässans för ryggsäcken
Det tycks inte spela någon som helst roll hur opraktiskt det är att ta med skolböcker, dator, pennor, papper och lunchlåda i en väska med ett enda stort fack som dessutom ska bäras runt ena axeln eller i handen: ryggsäcken inte ett alternativ.
Ibland blir det rent komiskt när studenter faktiskt försöker få med allt och kånkar runt på en överdimensionerad bag med uppenbar möda. Eller när tjejer söker förbrilt efter pennan/mobilen/plånboken i handväskan i en röra av tillhörigheter.
Att mode och användarvänlighet är två begrepp som sällan går hand i hand är inget nytt. Inte heller finns det någon egentlig koppling mellan mode och skönhet.
På samma sätt som konjukuren periodiskt pendlar mellan ytterligheter, skiftar modet från en extrem till en annan och det är en vedertagen sanning att konjukturen och modet hänger ihop. Åtminstone gäller det för lyxkonsumtionen som nära speglar konjuktursvängingarna.
Min trendspaning för 2008 är ett segertåg för det enkla och praktiska. Vitton-väskor och allt vad det heter, liksom handväskor och diverse bagar kommer snart vara passé. Istället tror jag på en revival i allmänhet för det något ovårdade, enkla, okonstlade, och i synnerhet för ryggsäcken. För den framsynta rekommenderar jag ett inköp av fjällrävens klassiska kånken-ryggsäck som jag tror kommer få ett snart uppsving.
Jag skulle se det som ett sundhetstecken att lyxidealet tonar bort för en återgång till det mer jordnära och enkla. Lyx har för mig en mycket negtiva konnotationer; självfixering, ytlighet och slöseri. Många människor skulle må så mycket bättre om de la ned samma möda på att utveckla deras inre egenskaper som på att upprätthålla en fasad.
Fjällrävens "Kånken". Gräv fram i garderoben eller köp nu om du vill vara först!
Några observationer
Idag har jag noterat att...
...Johan Staël von Holstein har lyckats leverera ytterligare en rent komiskt dålig kolumn i Metro. Den här gången travesterar han på AC/DC:s gamla rockklassiker och skriver under rubriken "Vi är på en Highway to hell" att en katastrof med 20 procents arbetslöshet, krig och revolution i väst väntar. Varför? Jo därför att Kineserna kommer köpa upp våra svenska företag och lägga ner dem. Tydligen har Staël von Holstein blivit protektionist och motståndare till den kapitalistiska globaliering han annars prisar. Att Staël von Holstein får fortsätta leverera osakliga, undermåligt underbyggda och slarvigt skrivna krönikor i Metro är en skam för tidningen. Det enda rätta vore att ge pennan till någon som tar sin uppgift på allvar och inte plottrar ned något under förmiddagsfikat. Om någon från Metro råkar läsa det här så anmäler jag härmed mitt intresse!
...Södertälje kommun tar emot fler flyktingar från Irak än hela Nordamerika enligt Mona Sahlin. Stämmer det är det helt absurt. USA tar verkligen inte sitt ansvar och hela landets flyktingpolitik verkar genomsyras av cynism. Som ytterligare exempel på USA:s skamlösa politik bor ungefär 20 miljoner illegala invandrare i USA utan fullständiga medborgerliga rättigher och uppehållstillstånd- green card - lottas ut. Det verkar vara USA:s strategi att utöver lotteriet enbart acceptera illegala invandrare som gör jobb ingen annan vill göra för löner ingen annan accepterar, eller ge arbetstillstånd till produktiva högutbildade, allt för att USA själv ska gynnas maximalt.
...Ordföranden för socialdemokratiska studentförbundet gav ett svalelosande tal på internationella kvinnodagen. Jag slog på TV vid lunchtid idag och fick se henne attackera den borgerliga regeringens politik från jämställhetssynpunkt. På henne lät de som om alliansen ingått en pakt med patriarkatet och att varje reform syftade till att underminera kvinnors ställning i samhället. Den här typen av angrepp grundar sig på en skev verklighetsbild och för knappast debatten, eller samhället framåt.
...TV8 tydligen har ett program med Belinda Ohlsson som programledare. Idag hade hon bland annat litteraturprofessorn Witt-Brattström, som jag omnämnt i tidigare inlägg, som gäst. Mitt intryck av Witt-Brattström är att hon är en moderat feminist befriade från det konfliktsökande andra mer radikala feminsiter när. Tyvärr hann jag inte se programmet eftersom jag var tvungen att ta mig till spårvagnen för att hinna till träningen. Jag han dock se så mycket att "mediefeministen" Ohlsson började programmet med att be Witt-Brattström om ursäkt för hennes oförätter som kvällstidningsskribent. Hoppas programmet går i repris igen för jag antar att det redan var en repris.
...K-G Bergström, som jag sett i håliga långkalsonger i omklädningsrummet i Solnas tennishall, bland andra hade Hans Blix, Niklas Ekdal och USA:s Sverigeambassadör som gäster. Blix uttryckte vad han ansåg var USA:s verkliga motiv bakom kriget i Irak; olja och behovet att hitta en ny militär bas i mellanöstern efter att Saudiarabien förklarat att de ogärna ser amerikansk närvaro i landet. Niklas Ekdal var försiktig men ofta träffsäker i sina uttalanden och den amerikanska ambassadören gjorde vad han var där för att göra: försvara USA.
Entusiasmera
Under den gågna veckan har jag haft möjlighet att träna två pass med den legendariska tränaren Tim Klein på banan. Tim Klein är en tysksvensk tränare som under 80-talet på eget bevåg och utan stöd av tennisförbundet startade ett team med unga svenska spelare. Fem spelare i teamet tog sig in bland de 100 högst rankade i världen varav två topp tio i världen- en helt osannolik bedrift som gjorde spelarna, liksom coach Klein, ekonomiskt oberoende.
Tim Klein har vad jag förstått ingen erfarenhet som spelare själv och hade inte heller några anmärkningsvärda coachmeriter när drog ihop de ekonomiska resurserna från svenska företag för att skapa teamet. Efter två sessioner med Klein på banan tror jag mig förstå hur Klein lyckades- han är en fantastisk inspiratör och visionär!
Det tog inte lång tid med Klein på banan innan jag smittades av hans energi och glädje. Han verkar ha förmågan att få spelarna att faktiskt tro att just de kan ta sig till värdstoppen. Att förstå sig på tennisens teknik och träningslära är förstås viktigt, speciellt för coacher som jobbar med yngre spelare. Men för spelare på min nivå och läge i karriären är nog förmågan hos en coach att entusiasmera bygga ett gott självförtroende de viktigaste egenskaperna. Jag har noterat att personer som är noviser på tennis men som har en god analysförmåga ibland kan komma med de mest klockrena analyser. Att ha en gedigen tennisbakrund behöver alltså inte alltid vara en grundförutsättning för att bidra till en spelares utveckling.
Min hyllningt till Klein är verkligen ingen kritik till mina vanliga tränare. Tränare har på samma sätt olika styrkor och förutsättningar. Jag tror att Klein helt enkelt lyckades utnyttja sina styrkor på ett optimalt sätt.
Växthusinducerad eller inte, våren är här
Det här bilderna tog jag på vägen från Handelshögskolan till Guldheden idag den tredje mars.
Utsikt över Annedal, Linné och Hissingen från norra Guldheden
Sluta dalta med Israel!
Visst finns det konflikter i världen som skördar fler offer än de drygt 100 palestinier och tre Israel som dött i den senaste veckans våld som aldrig uppmärksammas. Det är förstås är beklagkligt, men det berättigar inte journalisters och debattörers omvägar runt Israel-Palestinakonflikten som har en så avgörande betydelse för hela världen.
Jag har följt utvecklingen i mellanöstern någorlunda aktivt under flera år, och besökt Israel så sent som för två år sedan. Min enda verkliga lärdomen är att konflikten är svindlade komplex och dessutom insvept i en tjock, närmast ogenomtränglig dimma av propaganda som pyser ut från båda håll. Därför är jag vanligtvis mycket försiktigt att uttala mig alltför skarpt om konflikten, men det finns undantag.
Låt mig börja med att konstatera att varken Hamas eller Hizbollah är några organisationer med ädla syften och tillvägagångssätt, tvärt om. Hizbollahs oprovocoerade attack mot Israeliska soldater och civilbefolkning under sommaren 2006, liksom de upprepade raketattackerna av Hamas (eller åtminstone tyst godkända av Hamas) från Gaza är fullständigt oacceptabla terroristaktioner.
Vad jag förstått av internationell rätt har ett land rätt att försvara sig, men bara genom att använda sig av "proportionerligt" våld. Att Israels våld i båda fallen är långt bortom alla proportioner är världen enig om. Ban-Ki Moon fördömde nyligen Israel våld i Gaza och påpekade just på hur den Israeliska brutaliteten var oproportionerlig.
Retoriken från de Israeliska ledarna är skrämmande och speglar en brist på respekt inför både världsamfundet och palestinska liv. I premiärminister Olmerts uttalanden uttrycker han klart och tydligt att (1) ingen har rätt att moralisera över den Israeliska militärens metoder och att (2) Israel kommer göra allt som står i deras makt för att se förhindra Israeliska dödsoffer.
Just dessa två påståenda från Olmert gör mig särskillt upprörd. Omvärlden har inte bara rätt att tillrättavisa ett land som beter sig omoralsikt åt, omvärlden har skyldigheten att reagera. FN ses i av många Israeler och amerikaner som en moraliserade bromskloss. Jag ser FN det närmaste vi kommer ett världssamvete, som trots dess tillkortakommanden, är det bästa medlet vi har.
Att Isreal inte skyr några medel har demonstrerats med all önskad tydlighet. Liksom i konflikten med Hizbollah i Libanon under 2006, verkar Israel inte ha några betänkligheter med att bomba civila om det krävs för att komma åt militära mål. Att civila och militär ofta finns väldigt tätt inpå varandra i Gaza och Libanon är inte en förmildrande omständighet.
Jag vill se klara tydliga ställningstaganden och sanktioner mot Israel grundat på landets brist på respekt inför människoliv och internationell rätt. Jag frustreras av omvärldens passivitet och bristen på oppinion i Sverige. När medlen Israel själva använder för att bekämpa attackerna på deras eget folk är lika vidriga som attackerna själva, handlar det om ont brutalt krig- inget annat och det ska varken FN, EU eller Sverige tolerera!
Ytterligare en tenta nu på måndag...
Vi bör vara stolta, men inte slå oss för magen
Om USA, liksom resten av den rika världen skulle satsa 0.70 procent av deras BNP till utveckling, kan underverk uppnås. Jeffrey Sachs, direktör för Earth Institute på Columbia University och ledare för FN:s milleniemål, hävdar att den extrema fattigdomen helt skulle kunna utrotas inom 20 år, bara hela den rika världen bidrog med 0.70 procent av BNP. Under en konferens i Monterrey i Mexico 2002 lovade den rika världen att bidra med just 0.70 procent, ett mål som länderna inte levt upp till.
Att den rika världens brist på ansvarstagande inför jordens mindre priviligerade människor, är ett fatalt misslyckande för männskligheten och en tragedi som upprepar dag ut och dag in. Varje dygn dör 25 000 barn under 5 år av sjukdomar som är möjliga att dels förebygga, men också behandla med enkla och billiga metoder....
Jag rekommenderar att läsa Jeffrey Sachs bok "The End of Poverty", där han går igenom en plan för utrota den extrema fattigdomen.
Se Jeffrey Sachs berätta om fattigdom och sitt arbete
Fattigdomsbekämpning och utvecklingsarbetete är ett arbete som verkligen engagerar mig och som jag kommer återkomma till i bloggen.
Även om vi svenskar ska vara stolta och slå vakt över vår tradition att bidra till utveckling, bör vi varken slå oss över magen i belåtenhet eller alltför lätt döma de länder som inte bidrar med lika mycket.
I USA, det land som kan stå som en symbol för den rika världens brist på ansvarstagande, speglar siffrorna inte hela verkligheten. Många förmögna amerikaner är filantropiskt lagda och ser det som ett kall att använda deras rikedomar till goda ändamål. Melinda och Bill Gates Foundation är kanske det mest kända exemplet, men utgör bara ett i mängden.
Amerikaner är också inriktade på att hjälpa samhällets svaga. Efter orkanen Katrina som ödelade södra Lousiana (inklusive New Orleans) och södra mississippi tillbringade jag en dag med att samla in pengar i samband med att Virginia Techs omåttligt populära amerikanska fotbollslag hade match. Efter ha sett den generositet som "vanligt folk" visade den dagen, förstod jag att amerikaner inte är giriga och ignoranta- tvärt om. Ett ytterligare exemplel är hur universitet, företag och organisationer erbjuder deras anställda och studenter att bli aktiva i samhället genom olika voluntärprojekt. Titta gärna på Virginia Techs hemsida där "Giving back to your community" tar stor plats på förstasidan. Virginia Tech erbjuder många tillfällen till voluntärarbete och förväntar särskilt att deras idrottsstudenter ska involvera sig i något projekt. Att ha voluntärarbete på CV:et är en mycket stor bonus.
Anledningen till att USA misslyckas att bidra på federal nivå till utveckligsarbetet beror inte på avsaknad av empati bland befolkningen, utan på brister i det amerikanska systemet som innefattar bristen på verklig demokrati, ett ämne jag vidrört tidigare i olika inlägg i bloggen.
En parallel kan dras till den det amerikanska miljöarbetet som ligger långt efter det svenska på federal nivå. Men på gräsrotsnivå är det amerikanska miljöarbetet mycket aktivt. The envirnonmental coalition på Virginia Tech, universitetets dominerande miljöförening, var en stark, visionär och effektiv kraft som flera gånger lyckats påverka universitetsledningen i miljörelaterade beslut. Ett annat exempel är powershift07, en stor konferens om klimatarbete som anordnades i Washington DC i november och som samlade tusentals amerikanska universitetsstudenter.
På Göteborgs universitets miljöföreings (GUMF) senaste möte var vi fem stycken och den fråga som tog upp mest tid var att diskutera varför inte fler är aktiva. (Jag har precis blivit aktiv medlem i GUMF och har som ambition att bidra till att utveckla verksamheten).
Det blev ett långt inlägg som med en inte helt uppenbar röd tråd. Men det jag försöker säga är att mänskligheten kontinuerligt misslyckas att följa dess samvete. Att vi i Sverige är ledande ska vi visserligen vara stolta över, men inte ta som en indikation på att vi är världens samvete. Det finns en stor vilja bland många att hjälpa även i andra länder där de nationella målen är låga, men den politiska och mediala strukturen gör att för många människor saknar insikt för att sätta fattigdom och hållbar utveckling på politikernas agenda.
