Tema kärnkraft
Tisdag den 12:e februari kl. 17.30:
Samtalscircel med GUMF (Göteborgs universitets studentförening)
Tema: kärnkraft
Jag har länge velat engagera mig i universitetets miljöförening, men aldrig tagit mig tid att göra slag i saken. Idag tog jag mig i kragen och begav mig till studenternas hus och deltog i en samtalscirkel om kärnkraft. Innan jag ger mig in i en liten beskriving av hur samtalen fördes, tänker jag först i bästa Gunnar Myrdal-anda ange min egen ståndpunkt i sakfrågan.
Jag tycker att kärnkraft är en usel metod för att generara elektricitet med flera alvarliga problem:
Ett viktigt fundament i energifrågorna är att angripa problemet i rätt ände. När efterfrågan överskrider utbudet behöver inte nödvändigtvis utbudet öka. För att återgå till en jämvikt kan även efterfrågan minskas. Detta gäller särskillt i de industrialiserade länderna där billig el och energi gjort att det helt enkelt inte lönat sig att vara effektiv. Därför bör vi först och främst minska efterfrågan genom att effektivisera, inte bygga ut.
Även om enbart effektiviseringar sig, åtminstone i teorin, kan eliminera behovet att bygga ut elproduktionen i I-länderna räcker det inte i länder under utveckling. I områden där en stor del av befolkningen lever utan elektricitet i vardagen (se bild), och där det inte finns någon elslukande industri, finns det helt enkelt inget att effektivisera. Ska världen möte deras behov av utveckling är utbyggnad den enda lösningen.
"World at night". Notera skillnaden i ljusintensitet mellan Afrika och den utvecklade världen.
Kan inte förnyelsebara energikällor tillfredställa behovet i länder under utveckling? Tyvärr är svaret ett entydigt nej, i vart fall med dagens teknik. Förnybara energikällor kommer spela en allt viktigare roll i världen, men de dras med flera svårlösta problem. En grundläggade svårighet är att varken vind-, sol- eller vågkraft producerar elektricitet kontinuerligt. Vad händer en molnig och vindstilla dag? I ett elnät som är baserat på "väderberoende" energikällor saknas stabilitet. Ett fungerande elnät kräver en bas som producerar elektricitet oavsett väder och vind. Att elektricitet varken låter sig lagras eller transporteras över långa sträckor effektivt gör att den måste produceras i realtid och någorlunda lokalt. Att vind- och solkraft idag är mycket dyrare per kilowattimme och enbart är konkurrenskraftig genom subventioner och skatter på utsläpp är också ett problem, men ett politiskt sådant. Högre produktionskostnader i sig "borde" inte behöva utgöra ett hinder så längde det finns en global politisk vilja.
Som det ser ut nu i utvecklingsländerna utökas kapaciteten främst genom kolkraft. Enbart Kina kommer öppna i genomsnitt ett kolkraftverk i veckan under 2008, vilket försås är mycket illavarslande för särskilt klimatet.
I den mån världen energikris gör att lösa utan att praktiskt taget förvandla jordklotet till en ångbastu, tror jag en portfölj av lösningar måste tillämpas. Jag tror att kärnkraft, i kombinationen med koldioxidlagring vid fossileldade anläggnigar, effektiviseringar och mer förnyelsebara lösningar är vägen att vandra. Marknaden kommer förstås inte klara att reglera detta själv, eftersom de billigaste lösningarna sällan är de bästa ur miljösynpunkt. Därför krävs effektiva styrmedel som vrider incitamenten mot mer miljövänliga lösningar samt en skarp lagstiftining.
Miljörörelsen i Sverige verkar väldigt splittrad i kärnkraftsfrågan. På kvällens samtalscirkel var jag nog den enda som öppet förordade kärnkraft som åtminstone en dellösning. Annars var motståndet rätt kompakt. Jag frågade mina medebattörer om vad de såg för lösningar på energifrågan utan kärnkraft. I den mån de såg någon lösning (en person erkände att han inte hade något förslag men ändå opponerade sig mot kärnkraften) cirkulerade svaren runt effektiviseringar (byta till lågenergilampor!) och utbyggd vindkraft. Det är mycket naivt att tro att Sverige kan göra sig kvitt kärnkraftsberoendet genom "energibantning" och vindkraft. Än värre är det att sätta hoppet till effektivisering och förnybara källor i utvecklingsländerna.
Jag önskar att miljörörelsen i Sverige blir mer pragmatisk. Tyvärr känns arvet starkt från den vänsterorienterade miljörörelsen där kärnkraftsmotståndet var själva symbolfrågan. I motsats till den rörelsen, tror jag att marknaden och kärnkraften är två viktiga pusselbitar.
Självklart är energifrågan till stor del en rent teknisk fråga där forskning och åter forskning kommer ge förbättrade möjligheter. Men ännu mer tror jag att det är en politisk fråga. I slutändan kommer det krävas en bred folklig uppslutning bakom regeringar världen över, och ytterst världssamfundet, för slå in på en väg mot hållbar utveckling.
För att återknyta till samtalet på studenternas hus så nådde vi aldrig konsensus i kärnkraftfrågan, men vi kom till insikten att folkoppinionen är avgörande. Om inte vetenskapen som genom ett under uppfinner en ny ren energikälla kommer det krävas att männinskor gör förändringar i vardagen.
Kanske var det då ett dåligt tecken i tiden för jordens framtid att vi ikväll bara var fem tappra studenter av femtiotusen som brytit oss loss från vardagslunken.
Samtalscircel med GUMF (Göteborgs universitets studentförening)
Tema: kärnkraft
Jag har länge velat engagera mig i universitetets miljöförening, men aldrig tagit mig tid att göra slag i saken. Idag tog jag mig i kragen och begav mig till studenternas hus och deltog i en samtalscirkel om kärnkraft. Innan jag ger mig in i en liten beskriving av hur samtalen fördes, tänker jag först i bästa Gunnar Myrdal-anda ange min egen ståndpunkt i sakfrågan.
Jag tycker att kärnkraft är en usel metod för att generara elektricitet med flera alvarliga problem:
- är riskabelt
- utgör en säkerhetspolitisk risk
- har ett avfallsproblem som är olöst
- har en smutsig gruvbryting
- är en icke förnyelsebar metod vars bränsle är en ändlig resurs.
Ett viktigt fundament i energifrågorna är att angripa problemet i rätt ände. När efterfrågan överskrider utbudet behöver inte nödvändigtvis utbudet öka. För att återgå till en jämvikt kan även efterfrågan minskas. Detta gäller särskillt i de industrialiserade länderna där billig el och energi gjort att det helt enkelt inte lönat sig att vara effektiv. Därför bör vi först och främst minska efterfrågan genom att effektivisera, inte bygga ut.
Även om enbart effektiviseringar sig, åtminstone i teorin, kan eliminera behovet att bygga ut elproduktionen i I-länderna räcker det inte i länder under utveckling. I områden där en stor del av befolkningen lever utan elektricitet i vardagen (se bild), och där det inte finns någon elslukande industri, finns det helt enkelt inget att effektivisera. Ska världen möte deras behov av utveckling är utbyggnad den enda lösningen.
"World at night". Notera skillnaden i ljusintensitet mellan Afrika och den utvecklade världen.
Kan inte förnyelsebara energikällor tillfredställa behovet i länder under utveckling? Tyvärr är svaret ett entydigt nej, i vart fall med dagens teknik. Förnybara energikällor kommer spela en allt viktigare roll i världen, men de dras med flera svårlösta problem. En grundläggade svårighet är att varken vind-, sol- eller vågkraft producerar elektricitet kontinuerligt. Vad händer en molnig och vindstilla dag? I ett elnät som är baserat på "väderberoende" energikällor saknas stabilitet. Ett fungerande elnät kräver en bas som producerar elektricitet oavsett väder och vind. Att elektricitet varken låter sig lagras eller transporteras över långa sträckor effektivt gör att den måste produceras i realtid och någorlunda lokalt. Att vind- och solkraft idag är mycket dyrare per kilowattimme och enbart är konkurrenskraftig genom subventioner och skatter på utsläpp är också ett problem, men ett politiskt sådant. Högre produktionskostnader i sig "borde" inte behöva utgöra ett hinder så längde det finns en global politisk vilja.
Som det ser ut nu i utvecklingsländerna utökas kapaciteten främst genom kolkraft. Enbart Kina kommer öppna i genomsnitt ett kolkraftverk i veckan under 2008, vilket försås är mycket illavarslande för särskilt klimatet.
I den mån världen energikris gör att lösa utan att praktiskt taget förvandla jordklotet till en ångbastu, tror jag en portfölj av lösningar måste tillämpas. Jag tror att kärnkraft, i kombinationen med koldioxidlagring vid fossileldade anläggnigar, effektiviseringar och mer förnyelsebara lösningar är vägen att vandra. Marknaden kommer förstås inte klara att reglera detta själv, eftersom de billigaste lösningarna sällan är de bästa ur miljösynpunkt. Därför krävs effektiva styrmedel som vrider incitamenten mot mer miljövänliga lösningar samt en skarp lagstiftining.
Miljörörelsen i Sverige verkar väldigt splittrad i kärnkraftsfrågan. På kvällens samtalscirkel var jag nog den enda som öppet förordade kärnkraft som åtminstone en dellösning. Annars var motståndet rätt kompakt. Jag frågade mina medebattörer om vad de såg för lösningar på energifrågan utan kärnkraft. I den mån de såg någon lösning (en person erkände att han inte hade något förslag men ändå opponerade sig mot kärnkraften) cirkulerade svaren runt effektiviseringar (byta till lågenergilampor!) och utbyggd vindkraft. Det är mycket naivt att tro att Sverige kan göra sig kvitt kärnkraftsberoendet genom "energibantning" och vindkraft. Än värre är det att sätta hoppet till effektivisering och förnybara källor i utvecklingsländerna.
Jag önskar att miljörörelsen i Sverige blir mer pragmatisk. Tyvärr känns arvet starkt från den vänsterorienterade miljörörelsen där kärnkraftsmotståndet var själva symbolfrågan. I motsats till den rörelsen, tror jag att marknaden och kärnkraften är två viktiga pusselbitar.
Självklart är energifrågan till stor del en rent teknisk fråga där forskning och åter forskning kommer ge förbättrade möjligheter. Men ännu mer tror jag att det är en politisk fråga. I slutändan kommer det krävas en bred folklig uppslutning bakom regeringar världen över, och ytterst världssamfundet, för slå in på en väg mot hållbar utveckling.
För att återknyta till samtalet på studenternas hus så nådde vi aldrig konsensus i kärnkraftfrågan, men vi kom till insikten att folkoppinionen är avgörande. Om inte vetenskapen som genom ett under uppfinner en ny ren energikälla kommer det krävas att männinskor gör förändringar i vardagen.
Kanske var det då ett dåligt tecken i tiden för jordens framtid att vi ikväll bara var fem tappra studenter av femtiotusen som brytit oss loss från vardagslunken.
Kommentarer
Trackback
