Something is rotten in the kingdom of Denmark
Vad är det som händer i Danmark? Den ursprungliga publiceringen av de så kallade "Muhammed-karrikatyrerna" var möjligtvis olycklig och definitivt stötande för många muslimer, men alltjämnt laglig. Det samma går att säga om den svenska "konstnären" Lars Vilks rondellhundstolkning av profeten Muhammed.
Att somliga nyhetsmedier i Danmark, Sverige och övriga världen valde att publicera bilderna är nog förståeligt eftersom de har som uppgift att förmedla och kommentera nyheter. Bilderna gav i båda fallen upphov till starka reaktioner och debatt, och bar just därför ett stort nyhetsvärde. Det var rimligt att ge läsarna en chans att själva skaffa sig en uppfattning.
I veckan uppdagades att den danska säkerhetspolisen anhållit tre personer som misstänks för att planera ett mord på Westergaard, den danske tecknare som stod bakom den kanske mest provocerande av de ursprungliga karrikatyrbilderna. Självklart är det vedervärdigt att Westergaard, liksom Vilk, lever under hot. Punkt slut.
Nästan lika bekymmersamt är att flera danska tidningar nu som en "sympatiaktion" beslutat sig för att återigen publicera några av teckningarna. I det här fallet tycker jag tidningarna är ute på djupt vatten. Bilderna har inte längre något nyhetsvärde, utan det handlar om en ren manifestation från tidningarnas del.
Man kan undra vilket syfte manifestationen har. Jag antar att det ska ses som en demonstration att inga hot eller omständigheter någonsin kommer påverka tidnigarna. För mig framstår aktionen snarare som en medveten provokation som strör salt i de sår som kanske börjat läka. Muslimer i Danmark, och övriga världen för den delen, ska inte behöva lida och känna sig utpekade med anledning av några få fundamentalisters planerade gärningar. Att bekämpa något ont med något ont för sällan med sig något gott. Som man säger i USA: "Two wrongs don't make one right". Det hade gynnat alla parter om tidningarna intagit en mer distansierad och ödmjuk hållning. Att tidningarna inte tänker sig kuvas (vilket förstås är viktigt att de inte gör), har redan i ett tidigt skede framstått med all nödvändig tydlighet.
Den senaste veckans debacle i kombination med de främlingsfientliga strömningarna i Danmark är oroande. Senast idag läste jag en artikel om de absurda danska lagarna som sätter restriktioner på utländska personer
som är gifta med danska medborgare.
Jag hoppas verkligen inte att den danska rötan får fäste även i Sverige. Tendenserna finns, främst i Skåne och Blekinge, men jag hoppas verkligen att den svenska debatten och demokratin kommer övervinna dessa destruktiva strömningar.
Att somliga nyhetsmedier i Danmark, Sverige och övriga världen valde att publicera bilderna är nog förståeligt eftersom de har som uppgift att förmedla och kommentera nyheter. Bilderna gav i båda fallen upphov till starka reaktioner och debatt, och bar just därför ett stort nyhetsvärde. Det var rimligt att ge läsarna en chans att själva skaffa sig en uppfattning.
I veckan uppdagades att den danska säkerhetspolisen anhållit tre personer som misstänks för att planera ett mord på Westergaard, den danske tecknare som stod bakom den kanske mest provocerande av de ursprungliga karrikatyrbilderna. Självklart är det vedervärdigt att Westergaard, liksom Vilk, lever under hot. Punkt slut.
Nästan lika bekymmersamt är att flera danska tidningar nu som en "sympatiaktion" beslutat sig för att återigen publicera några av teckningarna. I det här fallet tycker jag tidningarna är ute på djupt vatten. Bilderna har inte längre något nyhetsvärde, utan det handlar om en ren manifestation från tidningarnas del.
Man kan undra vilket syfte manifestationen har. Jag antar att det ska ses som en demonstration att inga hot eller omständigheter någonsin kommer påverka tidnigarna. För mig framstår aktionen snarare som en medveten provokation som strör salt i de sår som kanske börjat läka. Muslimer i Danmark, och övriga världen för den delen, ska inte behöva lida och känna sig utpekade med anledning av några få fundamentalisters planerade gärningar. Att bekämpa något ont med något ont för sällan med sig något gott. Som man säger i USA: "Two wrongs don't make one right". Det hade gynnat alla parter om tidningarna intagit en mer distansierad och ödmjuk hållning. Att tidningarna inte tänker sig kuvas (vilket förstås är viktigt att de inte gör), har redan i ett tidigt skede framstått med all nödvändig tydlighet.
Den senaste veckans debacle i kombination med de främlingsfientliga strömningarna i Danmark är oroande. Senast idag läste jag en artikel om de absurda danska lagarna som sätter restriktioner på utländska personer
som är gifta med danska medborgare.
Jag hoppas verkligen inte att den danska rötan får fäste även i Sverige. Tendenserna finns, främst i Skåne och Blekinge, men jag hoppas verkligen att den svenska debatten och demokratin kommer övervinna dessa destruktiva strömningar.
Kommentarer
Trackback
