puranen

Det börjar stå klart att vår konsumtion av kött i allmänhet och nötkött i synnerhet, är ytterst bekymmersam för miljön. Uppfödningen av nötkreatur ger upphov till stora mängder växthusgaser i flera led av produktionen. Dels ska djuren själva ha mat för att växa och slutligen bli kött, mat som bland annat är beroende av konstgödsel vilken produceras i en mycket energikrävande process. (I delar av Europa löste man under en tid på 70- och 80-talen delar av foderproblematiken genom att ge korna proteiner från andra naturligt och onaturligt döda kor vilket resulterade i galna-kosjuke-epidemin).

Genom att först utfodra korna med foder vilket tar mark och resurser som skulle kunna användas direkt till mänsklig föda istället, förloras över 90 procent av energin på vägen. Det vill säga, mycket av den energi och näring som finns i maten till korna går inte oavkortat till att bygga upp muskulatur. Den mesta energin försvinner på vägen när korna helt enkelt lever deras aningslösa liv. Förutom att nötköttsproduktion, i likhet med all annan köttproduktion är ineffektiv, dras särskilt nötkreaturen med ytterligare ett problem: deras avgaser.


En snäll ko och kalv? bild från Wikipedia

Nötkreaturens idisslande som bryter ned cellulosa (som hos människor går igenom vår matsmältning utan att brytas ned), har bieffekten att det bildas stora mängder metangas som de pruttar ut. Metangas är en växthusgas. Det innebär att den på samma sätt som koldioxid släpper förbi energi i form av ljus från solen, men hindrar värmestrålning som bildas efter att ljuset träffat jorden och omvandlats till värme. Metangas är mycket ovanligare i atmosfären än koldioxid, men hindrar värmestrålning mer effektivt än koldioxid och har därför en starkare växthusverkan pär viktenhet. Lyckligtvis har metan en halveringstid i atmosfären på enbart 7 år (hundratals år för koldioxid), vilket skulle innebära att minskade utsläpp av metan skulle kunna ge en reell minskning av halten i atmosfären.

En doktorand på Chalmers kom i dagarna ut med en avhandling som visade att produktionen ett kilogram nötkött släpper ut koldioxid och metangas motsvarande 20 kg ren koldioxid. Enligt mina egna beräkningar motsvarar 20 kg koldioxid lika mycket som en 23 mils resa med en Volvo XC90 stadsjeep- alltså väldigt mycket.

Med tanke på att koldioxidskatten av drivmedel idag är 37 öre per kilo koldioxid, lät doktorandens förslag om en liknande skatt på nötkött befogad. Det är visserligen inte rimligt att koldioxidskatten på ett kilo nötkött ska motsvara just 20 kg koldioxid eftersom delar av utsläppen redan beskattas i form av till exempel diesel i produktionen. Men om regeringen ämnar hålla en konsekvent och seriös miljölinje, bör en skatt på nötkött tittas närmare på.

Oavsett hur logisk en skatt på nötkött än är, är den knappast politiskt genomförbar. Även om skatten blir marginell och applicerad på både svenskt och utländskt kött, skulle den kunna bli nådastöten för den redan hårt pressade svenska köttproduktionen.

Centerns miljöminister Anders Carlgren fick frågan i TV 4:s nyheter på fredagen om hur han såg på en särskild koldioxidskatt på nötkött. I Carlgrens fall kan man verkligen prata om att vara bunden till armar och fötter. Att yppa ett ord om skatt på köttproduktion för en centerpartist är tvärt omöjligt. Korna för Centerpartiet är uttryckligen heliga. Carlgren gav ett aningen överrumplat intryck på frågan och svarade diffust något i stil med: "Det är inte själva nötköttet vi vill åt, utan produktionen". Riktigt vad han menade med det är svårt att uttolka.

Jag tror att den svenska köttindustrin har alltför stark folklig förankring för att en skatt på nötkött ska vara möjlig. Tänk bara på hur många talesätt den finns som inkluderar kossor. På stående fot kom jag på följande: "Helig ko", "snäll som en ko", "kovändning", "kohandel" och "ingen ko på isen".