Trailerparks och Country-clubs.
Virginia Tech Athletics department har som mål att involvera deras studentidrottare i samhället, främst genom frivillgarbete. Syftet är dels att ge något tillbaka för allt stöd Virginia Tech ånjuter, men också att bidra till studenternas personliga utvecklig. Visserligen får man ibland intrycket att det verkliga syftet främst är att att bidra till Virginia Techs varumärke, men det går inte säga annat än att avsiketen är beundrandsvärd.
En aktivitet vi i tennislaget hjälpt med är "The Christmas Store". I julaffären får individer samt familjer som har en inkomst under fattigdomsdefinitionen (the poverty line) en chans att ta del av julens glädje. Även om vår insats varit begränsad till att bära blivande julklappar och mat för julaffärens "kunder" under ett fåtal timmar varje vinter, har det varit mycket givande.
I USA finns en fattigdom och misär som är svår att förstå som svensk. Bara en kilometer från min lägenhet breder en så kallad "Trailerpark" ut sig bland kullarna. En "Trailerpark är ett bostadområde bestående av mobila huslängor där majorieteten av de boende har mycket låg inkomst. Kunderna på julaffären bor sannolikt till stor del i just trailerparks och en kvalifierad gissing är att de tillhör de ungefär 15 procenten i USA som inte har en sjukförsäkring. Slående för situationen för de fattiga är att den tycks vara så svår att ta sig ur. Utan högskoleutbildning och god hälsa samt med bristande levnadsförhållanden är det svårt att ge ens barn det stöd som behövs för att ta sig ur fattigdomen. Istället förblir högre utbildning , som särskillt i USA är dörren till högre inkomster, aldrig verklighet och "the American Dream" just en en dröm.
Mina lagkamrater kommer i regel från minst välbärgade förhållanden. Förhoppningvis leder våra insatser på julaffären till en större ödmjuket samt uppskatting inför det liv vi lever och möjligheter vi har. En annan förhopping är att det kommer bidra till ett engagemang att hjälpa mindre lyckligt lottade medmänniskor.
I lördags besökte jag tillsammans med laget Roanoke Country Club i staden Roanoke, som ligger ungefär 5 mil från Blacksburg. Även om besöket räknas som en del av vårt "outreach program", var karraktären mycket olik den på julaffären. En country club är ett ställe med en hög årsavgift där medlemmerna kan motionera i form golf, tennis, simning och så vidare, eller bara ta det lugnt, ofta i en exklusiv miljö. Vårt besök på Roanoke Country Club handlade mer om "fundraising" och promotion för laget än att ge tillbaka något till samhället. Istället är det vår coachs förhoppning att någon eller några personer från klubben ska sponsra laget med pengar.
Jag föredrar att hjälpa behövande utan att förvänta sig något tillbaka istället för att mingla och spela social tennis med medelålders på en country club med förhoppning att de ska donera pengar.
Jag har verkligen inget emot människorna på country-clubs i allmänhet. Mina erfarenheter är de är trevliga och vänligt inställda, men två timmar i julaffären lämnar en helt annan känsla i hjärtat än en hel eftermiddag på en country club.
En aktivitet vi i tennislaget hjälpt med är "The Christmas Store". I julaffären får individer samt familjer som har en inkomst under fattigdomsdefinitionen (the poverty line) en chans att ta del av julens glädje. Även om vår insats varit begränsad till att bära blivande julklappar och mat för julaffärens "kunder" under ett fåtal timmar varje vinter, har det varit mycket givande.
I USA finns en fattigdom och misär som är svår att förstå som svensk. Bara en kilometer från min lägenhet breder en så kallad "Trailerpark" ut sig bland kullarna. En "Trailerpark är ett bostadområde bestående av mobila huslängor där majorieteten av de boende har mycket låg inkomst. Kunderna på julaffären bor sannolikt till stor del i just trailerparks och en kvalifierad gissing är att de tillhör de ungefär 15 procenten i USA som inte har en sjukförsäkring. Slående för situationen för de fattiga är att den tycks vara så svår att ta sig ur. Utan högskoleutbildning och god hälsa samt med bristande levnadsförhållanden är det svårt att ge ens barn det stöd som behövs för att ta sig ur fattigdomen. Istället förblir högre utbildning , som särskillt i USA är dörren till högre inkomster, aldrig verklighet och "the American Dream" just en en dröm.
Mina lagkamrater kommer i regel från minst välbärgade förhållanden. Förhoppningvis leder våra insatser på julaffären till en större ödmjuket samt uppskatting inför det liv vi lever och möjligheter vi har. En annan förhopping är att det kommer bidra till ett engagemang att hjälpa mindre lyckligt lottade medmänniskor.
I lördags besökte jag tillsammans med laget Roanoke Country Club i staden Roanoke, som ligger ungefär 5 mil från Blacksburg. Även om besöket räknas som en del av vårt "outreach program", var karraktären mycket olik den på julaffären. En country club är ett ställe med en hög årsavgift där medlemmerna kan motionera i form golf, tennis, simning och så vidare, eller bara ta det lugnt, ofta i en exklusiv miljö. Vårt besök på Roanoke Country Club handlade mer om "fundraising" och promotion för laget än att ge tillbaka något till samhället. Istället är det vår coachs förhoppning att någon eller några personer från klubben ska sponsra laget med pengar.
Jag föredrar att hjälpa behövande utan att förvänta sig något tillbaka istället för att mingla och spela social tennis med medelålders på en country club med förhoppning att de ska donera pengar.
Jag har verkligen inget emot människorna på country-clubs i allmänhet. Mina erfarenheter är de är trevliga och vänligt inställda, men två timmar i julaffären lämnar en helt annan känsla i hjärtat än en hel eftermiddag på en country club.
Kommentarer
Trackback
