Elitklasser- fel lösning på ett verkligt problem
Läser att regeringen med Jan Björklund i spetsen vill införa elitklasser på gymnasiet för särskilt högpresterande elever. Jag ställer mig tveksam till förslaget även om regeringen sätter fingret på ett verkligt problem, att många elever aldrig får en chans att nå sin fulla potential.
Den svenska skolans dekadens har drabbat alla elever, inte bara de svagaste som oftast uppmärksammats. Med lägre kvalitet på undervisningen och mindre individualisering minskar möjligheterna till stöd för de som halkar efter, men också möjligheten att sporra de som har lätt för sig. Under min grundskoletid kan jag inte dra till minnes att jag en endaste gång skulle ha blivit verkligt utmanad. Jag fick ju högsta betyg i praktiskt taget allt, och det med en måttlig ansträngning. Hur mycket längre hade jag kunnat nå om jag hade uppmuntrats att anstränga mig bortom de kriterier som angavs för MVG, eller uppmanats att lära mig ett språk till?
För samhället misstänker jag att en begåvad elev som går på halvfart innebär en lika stor förlust som en elev som lämnar grundskolan utan godkända betyg i kärnämnena. I socialdemokraternas skolpolitik har det varit tabu att prata om de begåvade elevernas behov. Därför är det positivt att regeringen har uppmärksammat problemet och är villig göra något åt det. Tyvärr tror jag inte att elitklasser på gymnasiet är lösningen.
Till att börja med säger min egen erfarenhet att det är främst i grundskolan som de högpresterande eleverna är kraftigt understimulerade. När jag väl började på det naturvetenskapliga programmet på Katedralskolan i Uppsala höjdes nivån på undervisningen och det hände att jag verkligen behövde anstränga mig. Förutsatt att min erfarenhet är någotsånär allmängilltig skulle elitklasser på gymnasiet således få en mindre effekt eftersom de "förlorade" åren främst inträffar i grundskolan.
Vidare är dagens kursgymnasium så pass flexibelt att högpresterande elever skulle kunna erbjudas utmaningar inom den ram som finns idag till en förhoppingsvis inte alltför stor kostnad. Att erbjuda kurssekvenser med hög studietakt som alternativ till de "vanliga" kurserna borde tillfredsställa behovet hos begåvade och motiverade studenter.
Att införa elitklasser utgör en "quick fix" som visserligen kan tänkas komma några få till gagn, men som knappast kommer till rätta med det grundläggande problemet: att det svenska undervisningen håller för låg nivå. Med elitklasser tror jag det finns en risk att problemet görs permanent eftersom högpresterande elever flyr de "vanliga" klasserna, vilket kan komma att sänka "kunskapsgolvet" ytterligare bland de kvarvarande.
Inom nationalekonomi använder man sig om ett koncept som kallas Paretoeffektivitet. Ett Paretoeffektivt tillstånd är en situation där inget kan förbättras för en person eller grupp utan att göra det sämre för någon annan; det vill säga att alla möjligheter till ensidig förbättringar är uttömda. På liknande vis är en Paretoförbättring en förbättring som sker utan bekostnad för någon annan. Pareto-konceptet är att användbart verktyg (som visserligen bortser från avundsjuka) för att analysera effektiviteten samt effekten av reformer i samhället och där Paretoeffektivitet är ett önskvärt tillstånd.
Förutsatt att införandet av elitklasser är en förbättring för de elever som får tillträde, och att kvalitén på undervisningen i de "vanliga" klasserna inte försämras, innebär lanseringen av elitklasser en Paretoförbättring. Som jag redan nämnt håller jag det som tveksamt att undervisningen i de ordinarie klasserna skulle hålla samma nivå efter det att de högpresterande studenterna klumpats ihop i elitklasser. Även om kvaliteten i de vanliga klasserna inte skulle försämras som en effekt av elitklasserna, är det tveksamt om reformen ger en verklig Paretoförbättring. Det är inte osannolikt att studier i en elitklass kommer ses som en statusmarkör och ge fördelar vid antagning till högre studier samt vid jobbansökningar, det på bekostnad av möjligheterna för en likvärdig elev som valt att inte ingå i en elitklass. Alltså är det tveksamt huruvida införande av elitklasser är en verklig Paretoförbättring. Lägger man därtill den extra stress det innebär för elever att redan i grundskolan prestera för att bli antagen, tror jag inte samhället vinner på elitklasser.
En skrämmande aspekt av elitklasser är risken för att de ska bli en arena för elitism och för de redan priviligierade. Att den första elitklassen är planeras i en av Stockholms innerstadsskolor är knappast en tillfällighet. Om än det är tänkt att elitklasserna ska ha riksintag, anar jag att elitklasserna främst kommer storstadens elever till nytta.
Även om vi i Sverige har långt kvar till den elitism som frodas i exempelvis Frankrike, är jag rädd för att diskussionen om elitklasser är ett uttryck att det finns krafter i Sverige som drar åt det hållet. I Sverige har vi redan ett system där de mest studiemotiverande eleverna i regel läser samhälls- eller naturprogrammet. Att vidare dela in studenter i regelrätta elitklasser gynnar nog ingen utöver statustörstande föräldrar.
Nej, skrota tanken på elitklasser. Rannsaka den ordinarie skolan istället och våga ha högra förväntningar på både studenterna och lärarna. Inför fler betygssteg och erbjud ett rikt urval av valbara kurssekvenser med högre studietakt. Inled samarbete med universitet och högskolor (och med gymnasier på högstadiet) så att motiverade och duktiga studenter kan få stimulans.
Den svenska skolans dekadens har drabbat alla elever, inte bara de svagaste som oftast uppmärksammats. Med lägre kvalitet på undervisningen och mindre individualisering minskar möjligheterna till stöd för de som halkar efter, men också möjligheten att sporra de som har lätt för sig. Under min grundskoletid kan jag inte dra till minnes att jag en endaste gång skulle ha blivit verkligt utmanad. Jag fick ju högsta betyg i praktiskt taget allt, och det med en måttlig ansträngning. Hur mycket längre hade jag kunnat nå om jag hade uppmuntrats att anstränga mig bortom de kriterier som angavs för MVG, eller uppmanats att lära mig ett språk till?
För samhället misstänker jag att en begåvad elev som går på halvfart innebär en lika stor förlust som en elev som lämnar grundskolan utan godkända betyg i kärnämnena. I socialdemokraternas skolpolitik har det varit tabu att prata om de begåvade elevernas behov. Därför är det positivt att regeringen har uppmärksammat problemet och är villig göra något åt det. Tyvärr tror jag inte att elitklasser på gymnasiet är lösningen.
Till att börja med säger min egen erfarenhet att det är främst i grundskolan som de högpresterande eleverna är kraftigt understimulerade. När jag väl började på det naturvetenskapliga programmet på Katedralskolan i Uppsala höjdes nivån på undervisningen och det hände att jag verkligen behövde anstränga mig. Förutsatt att min erfarenhet är någotsånär allmängilltig skulle elitklasser på gymnasiet således få en mindre effekt eftersom de "förlorade" åren främst inträffar i grundskolan.
Vidare är dagens kursgymnasium så pass flexibelt att högpresterande elever skulle kunna erbjudas utmaningar inom den ram som finns idag till en förhoppingsvis inte alltför stor kostnad. Att erbjuda kurssekvenser med hög studietakt som alternativ till de "vanliga" kurserna borde tillfredsställa behovet hos begåvade och motiverade studenter.
Att införa elitklasser utgör en "quick fix" som visserligen kan tänkas komma några få till gagn, men som knappast kommer till rätta med det grundläggande problemet: att det svenska undervisningen håller för låg nivå. Med elitklasser tror jag det finns en risk att problemet görs permanent eftersom högpresterande elever flyr de "vanliga" klasserna, vilket kan komma att sänka "kunskapsgolvet" ytterligare bland de kvarvarande.
Inom nationalekonomi använder man sig om ett koncept som kallas Paretoeffektivitet. Ett Paretoeffektivt tillstånd är en situation där inget kan förbättras för en person eller grupp utan att göra det sämre för någon annan; det vill säga att alla möjligheter till ensidig förbättringar är uttömda. På liknande vis är en Paretoförbättring en förbättring som sker utan bekostnad för någon annan. Pareto-konceptet är att användbart verktyg (som visserligen bortser från avundsjuka) för att analysera effektiviteten samt effekten av reformer i samhället och där Paretoeffektivitet är ett önskvärt tillstånd.
Förutsatt att införandet av elitklasser är en förbättring för de elever som får tillträde, och att kvalitén på undervisningen i de "vanliga" klasserna inte försämras, innebär lanseringen av elitklasser en Paretoförbättring. Som jag redan nämnt håller jag det som tveksamt att undervisningen i de ordinarie klasserna skulle hålla samma nivå efter det att de högpresterande studenterna klumpats ihop i elitklasser. Även om kvaliteten i de vanliga klasserna inte skulle försämras som en effekt av elitklasserna, är det tveksamt om reformen ger en verklig Paretoförbättring. Det är inte osannolikt att studier i en elitklass kommer ses som en statusmarkör och ge fördelar vid antagning till högre studier samt vid jobbansökningar, det på bekostnad av möjligheterna för en likvärdig elev som valt att inte ingå i en elitklass. Alltså är det tveksamt huruvida införande av elitklasser är en verklig Paretoförbättring. Lägger man därtill den extra stress det innebär för elever att redan i grundskolan prestera för att bli antagen, tror jag inte samhället vinner på elitklasser.
En skrämmande aspekt av elitklasser är risken för att de ska bli en arena för elitism och för de redan priviligierade. Att den första elitklassen är planeras i en av Stockholms innerstadsskolor är knappast en tillfällighet. Om än det är tänkt att elitklasserna ska ha riksintag, anar jag att elitklasserna främst kommer storstadens elever till nytta.
Även om vi i Sverige har långt kvar till den elitism som frodas i exempelvis Frankrike, är jag rädd för att diskussionen om elitklasser är ett uttryck att det finns krafter i Sverige som drar åt det hållet. I Sverige har vi redan ett system där de mest studiemotiverande eleverna i regel läser samhälls- eller naturprogrammet. Att vidare dela in studenter i regelrätta elitklasser gynnar nog ingen utöver statustörstande föräldrar.
Nej, skrota tanken på elitklasser. Rannsaka den ordinarie skolan istället och våga ha högra förväntningar på både studenterna och lärarna. Inför fler betygssteg och erbjud ett rikt urval av valbara kurssekvenser med högre studietakt. Inled samarbete med universitet och högskolor (och med gymnasier på högstadiet) så att motiverade och duktiga studenter kan få stimulans.
Två veckor i Frankrike
På onsdag reser jag till Strasbourg i Frankrike för att spela några matcher för en klubb samt två tävlingar. Därför kommer det bli svårt att komma med några nya inlägg under de kommande två veckorna.
För övrigt, håll utkik i Göteborgs-Posten för en insändare om IFK Göteborgs illa valda sorti på Börsen förra veckan!
Fokus på tennisen den närmaste tiden. Bilden är från tiden på Virginia Tech
För övrigt, håll utkik i Göteborgs-Posten för en insändare om IFK Göteborgs illa valda sorti på Börsen förra veckan!
Fokus på tennisen den närmaste tiden. Bilden är från tiden på Virginia Tech
IFK Göteborgs skandal på Börsen
I tisdags bjöd Göteborgs stad in till middag, underhållning och utdelning av minnespriser till stadens alla svenska mästare under 2007. Som vinnare av Elitserien med Ullevi Tennisklubb var jag självklart där i sällskap med majoriteten av laget på Göteborgs stads representationsvåning på Börsen.
Efter en en halvtimmes mingel och fotografering tog middagen vid. Inget märkvärdigt förvisso, men ändå uppskattat och välsmakande. Leif "Loket" Olsson hade fått i uppdrag att vara konfrencier, en syssla han tycktes trivas utomordentligt med nu när uppdragen i rampljuset tycks bli allt färre.
Efter middagen var det tänkt att försammlingen i skulle inta efterrätten samtidigt som ett liveband uppträdde varpå presentationen av alla pristagare skulle ske. Det var inget som passade IFK Göteborg som såg uppenbart stressade ut i sina klanderfria club-blazers. Tydligen var det fotboll på TV, Barcelona mot Manchester United. Med motiveringen att de eventuellt kan tänkas ställas mot någon av de två lagen i Champions League förutsatt att det kvalar in (högst osannolikt), fick IFK igenom att få deras pris före alla andra för att åka hem och se på matchen.
Arrangörerna ställde upp på IFK önskan och ändrade planerna. IFK-spelarna fick sitt pris och pyste iväg utan att hedra alla andra SM-vinnare. SKANDAL!
Meningen med en kväll av det här slaget är att alla, oavsett om man vunnit en av Europas sämsta nationella fotbollsserier (allsvenskan), SM i undervattensfotografering (!), bordtennis för rörelsehindrade, har gjort en stor prestation och ska hedras tillbörligt.
IFK Göteborg tyckte att de stod över alla andra till den grad att en fotbollsmatch på TV var viktigare. IFK-spelarna hade som jag såg det två alternativ: 1) Inte komma alls. 2) Spela en matchen och ta ett uppehåll i ett av deras timmeslånga café-besök för att se matchen.
Ibland krävs det så lite för att göra någon lycklig. Kunde inte IFK-spelarna offra en timme en kväll för att hedra Grunden Boys tjejer som vunnit SM i inomhusfotboll för förståndshandikappade... tydligen inte...jag tappade all respekt för de IFK- spelare som dök upp.
Efter en en halvtimmes mingel och fotografering tog middagen vid. Inget märkvärdigt förvisso, men ändå uppskattat och välsmakande. Leif "Loket" Olsson hade fått i uppdrag att vara konfrencier, en syssla han tycktes trivas utomordentligt med nu när uppdragen i rampljuset tycks bli allt färre.
Efter middagen var det tänkt att försammlingen i skulle inta efterrätten samtidigt som ett liveband uppträdde varpå presentationen av alla pristagare skulle ske. Det var inget som passade IFK Göteborg som såg uppenbart stressade ut i sina klanderfria club-blazers. Tydligen var det fotboll på TV, Barcelona mot Manchester United. Med motiveringen att de eventuellt kan tänkas ställas mot någon av de två lagen i Champions League förutsatt att det kvalar in (högst osannolikt), fick IFK igenom att få deras pris före alla andra för att åka hem och se på matchen.
Arrangörerna ställde upp på IFK önskan och ändrade planerna. IFK-spelarna fick sitt pris och pyste iväg utan att hedra alla andra SM-vinnare. SKANDAL!
Meningen med en kväll av det här slaget är att alla, oavsett om man vunnit en av Europas sämsta nationella fotbollsserier (allsvenskan), SM i undervattensfotografering (!), bordtennis för rörelsehindrade, har gjort en stor prestation och ska hedras tillbörligt.
IFK Göteborg tyckte att de stod över alla andra till den grad att en fotbollsmatch på TV var viktigare. IFK-spelarna hade som jag såg det två alternativ: 1) Inte komma alls. 2) Spela en matchen och ta ett uppehåll i ett av deras timmeslånga café-besök för att se matchen.
Ibland krävs det så lite för att göra någon lycklig. Kunde inte IFK-spelarna offra en timme en kväll för att hedra Grunden Boys tjejer som vunnit SM i inomhusfotboll för förståndshandikappade... tydligen inte...jag tappade all respekt för de IFK- spelare som dök upp.
