Ny riktning
Jag har egentligen högre pretentioner (som Jakob Hellman sjunger i avundsjuk på dig) än att skriva om mig själv, men kanske är ändå det dags för en uppdatering av läget.
Det är nu ganska precis ett år sedan jag tog mig examen från Virginia Tech och flyttade tillbaka till Sverige. Det senaste året har varit fantastiskt på nästan alla sätt och vis. Det har varit ett verkligt lyft att komma tillbaka till Sverige. Om det är något jag lärt mig under åren i USA så är det att vi har det bra här. Även om det finns tendenser och företeelser som pekar i en annan rikting, är Sverige ändå ett land med en fungerande demokrati där sunda värderingar kommer till tals. Viktigast av allt så har jag har haft ynnesten att omges av idel trevliga och genuina människor.
Här följder en kort sammanfattning av det gångna årets tennisäventyr samt planer för framtiden:
Min ambition när jag återvände från USA var att satsa på tennisen under ett års tid och se hur långt mitt kunnande skulle räcka internationellt. För att stimulera hjärnan under tiden skrev jag in på grundkursen i nationalekonomi vid Göteborgs universitet, vilken jag kom att avsluta liksom halva fortsättningskursen på våren. Efter några inledande svenska tävlingar där jag spelade bra, inriktade jag mig augusti och framåt på internationella tävlingar med Ullevi Tennisklubb i Göteborg som bas. Jag rivstartade med att kvala in och nå kvartfinal i Litauen i min första tävling. Under hörsten följde jag upp med ytterligare några bra tävlingar i Tyskland och Finland. Hösten var lyckad; förutom att jag lyckades ta 7 ATP-poäng på lika många tävlingar och placera mig precis utanför topp 1000 på världsrankingen, var jag med och vann elitserien med Ullevi (ett av mina roligaste idrottsminnen) och tog hem en större nationell tävling.
Jag började 2008 med två veckors tävlingar i Algarve i Portugal i januari. Tävlingarna var tuffa, väldigt tuffa. Under vintermånaderna går det färre tävlingar och spelarna flockas runt de fåtal som erbjuds. Trots att jag spelade bra, räckte jag inte till. Jag förlorade både veckorna i kvalet och fick åka hem utan nya rankingpoäng och med ett ”hål” i plånboken.
Där någonstans tog jag ett beslut. Den professionella tennisen är inget jag vill satsa helhjärtat på. Visst finns det en liten chans att jag en dag kan ta mig in bland de två hundra bästa tennispelarna i världen, men den är liten och skulle kräva flera år mycket medveten satsning och ekonomisk uppbackning. Problemet är enkelt: Det finns minst två tusen spelare i världen som har potentialen att ta sig in bland de två hundra bästa, varav kanske hälften har den rätta uppbackningen, men bara två hundra platser på topp-tvåhundra-listan.
Även om jag skulle lyckas ta mig fram, var det jag verkligen ville? Skulle det kännas meningsfullt att åka världen runt och ständigt försöka avancera och satsa allt på mig själv? Att ständigt behöva hävda sig i konkurrensen.
Under hela februari och halva mars tränade jag betydligt mindre än tidigare och förbättrade min närvaro på förelösningarna, samtidigt som jag började engagera mig en del i studentlivet. Det var skön tid. I mitten av mars åkte jag i alla fall iväg till Falun för att spela en av vinterns största nationella tävlingar. Som ett under spelade jag min kanske bästa tennis någonsin och vann tävlingen.
Efter att ägnat (alltför) mycket tid att fundera på framtiden under vintern, stakade jag ut riktningen inför högskolevalet den 15:e april. Jag sökte in till läkarprogrammet i Uppsala i första hand och Umeå i andra hand. Fram till dess skulle de bli fullt fart med tennisen. Istället för att försöka klättra uppåt på rankingen bestämde jag mig för att satsa på mer lönsamt klubbspel i Frankrike samt nationella tävlingar.
Där befinner jag mig nu. Sedan slutet av april har jag spelat nästan oavbrutet och det har gått bra. På den svenska sommartouren för elitspelare har jag på fem starter nått fyra finaler och vunnit en. Dessutom har jag spelat tre klubbmatcher i Strasbourg i Frankrike och två tävlingar städerna Avrillé och Avignon.
I förra veckan gjorde jag ett undantag och åkte jag till Oslo där spelade en internationell tävling och lyckades knipa ytterligare en ATP-poäng.
Sommarens höjdpunk så här långt är var när jag vann tävlingen i Avrille mot högst kvalificerat motstånd. Min tyngsta förlust kom i Båstad i måndag då jag förlorade finalen i tre tuffa set. En vinst där hade inneburit att jag fått en friplats till kvalet till Båstads ATP-tävling och varit en av 16 spelare som gör upp om fyra platser i huvudtävlingen.
Med bollkallarna och bollkajsorna efter vinsten i finalen i Avrillé.
Efter vinsten i Norrahammar
Jag hann med några dagar i Paris i juni
Planen för juli är att fortsätta spela svenska tävlingar med sikte mot det svenska slutspelet i augusti där de spelare med flest insamlade poäng på sommartouren spelar om titeln som svensk mästare (just nu leder jag sammandraget).
Jag passar verkligen på att njuta av att resa runt i Sommar-Sverige och spela tävlingar. Kanske blir det sista sommaren jag har den möjligheten. Helt klart är i alla fall att höstens studier kommer innebära att jag lägger tennisen på en lägre nivå, men jag hoppas kunna spela elitserien igen om jag platsar.
Det är nu ganska precis ett år sedan jag tog mig examen från Virginia Tech och flyttade tillbaka till Sverige. Det senaste året har varit fantastiskt på nästan alla sätt och vis. Det har varit ett verkligt lyft att komma tillbaka till Sverige. Om det är något jag lärt mig under åren i USA så är det att vi har det bra här. Även om det finns tendenser och företeelser som pekar i en annan rikting, är Sverige ändå ett land med en fungerande demokrati där sunda värderingar kommer till tals. Viktigast av allt så har jag har haft ynnesten att omges av idel trevliga och genuina människor.
Här följder en kort sammanfattning av det gångna årets tennisäventyr samt planer för framtiden:
Min ambition när jag återvände från USA var att satsa på tennisen under ett års tid och se hur långt mitt kunnande skulle räcka internationellt. För att stimulera hjärnan under tiden skrev jag in på grundkursen i nationalekonomi vid Göteborgs universitet, vilken jag kom att avsluta liksom halva fortsättningskursen på våren. Efter några inledande svenska tävlingar där jag spelade bra, inriktade jag mig augusti och framåt på internationella tävlingar med Ullevi Tennisklubb i Göteborg som bas. Jag rivstartade med att kvala in och nå kvartfinal i Litauen i min första tävling. Under hörsten följde jag upp med ytterligare några bra tävlingar i Tyskland och Finland. Hösten var lyckad; förutom att jag lyckades ta 7 ATP-poäng på lika många tävlingar och placera mig precis utanför topp 1000 på världsrankingen, var jag med och vann elitserien med Ullevi (ett av mina roligaste idrottsminnen) och tog hem en större nationell tävling.
Jag började 2008 med två veckors tävlingar i Algarve i Portugal i januari. Tävlingarna var tuffa, väldigt tuffa. Under vintermånaderna går det färre tävlingar och spelarna flockas runt de fåtal som erbjuds. Trots att jag spelade bra, räckte jag inte till. Jag förlorade både veckorna i kvalet och fick åka hem utan nya rankingpoäng och med ett ”hål” i plånboken.
Där någonstans tog jag ett beslut. Den professionella tennisen är inget jag vill satsa helhjärtat på. Visst finns det en liten chans att jag en dag kan ta mig in bland de två hundra bästa tennispelarna i världen, men den är liten och skulle kräva flera år mycket medveten satsning och ekonomisk uppbackning. Problemet är enkelt: Det finns minst två tusen spelare i världen som har potentialen att ta sig in bland de två hundra bästa, varav kanske hälften har den rätta uppbackningen, men bara två hundra platser på topp-tvåhundra-listan.
Även om jag skulle lyckas ta mig fram, var det jag verkligen ville? Skulle det kännas meningsfullt att åka världen runt och ständigt försöka avancera och satsa allt på mig själv? Att ständigt behöva hävda sig i konkurrensen.
Under hela februari och halva mars tränade jag betydligt mindre än tidigare och förbättrade min närvaro på förelösningarna, samtidigt som jag började engagera mig en del i studentlivet. Det var skön tid. I mitten av mars åkte jag i alla fall iväg till Falun för att spela en av vinterns största nationella tävlingar. Som ett under spelade jag min kanske bästa tennis någonsin och vann tävlingen.
Efter att ägnat (alltför) mycket tid att fundera på framtiden under vintern, stakade jag ut riktningen inför högskolevalet den 15:e april. Jag sökte in till läkarprogrammet i Uppsala i första hand och Umeå i andra hand. Fram till dess skulle de bli fullt fart med tennisen. Istället för att försöka klättra uppåt på rankingen bestämde jag mig för att satsa på mer lönsamt klubbspel i Frankrike samt nationella tävlingar.
Där befinner jag mig nu. Sedan slutet av april har jag spelat nästan oavbrutet och det har gått bra. På den svenska sommartouren för elitspelare har jag på fem starter nått fyra finaler och vunnit en. Dessutom har jag spelat tre klubbmatcher i Strasbourg i Frankrike och två tävlingar städerna Avrillé och Avignon.
I förra veckan gjorde jag ett undantag och åkte jag till Oslo där spelade en internationell tävling och lyckades knipa ytterligare en ATP-poäng.
Sommarens höjdpunk så här långt är var när jag vann tävlingen i Avrille mot högst kvalificerat motstånd. Min tyngsta förlust kom i Båstad i måndag då jag förlorade finalen i tre tuffa set. En vinst där hade inneburit att jag fått en friplats till kvalet till Båstads ATP-tävling och varit en av 16 spelare som gör upp om fyra platser i huvudtävlingen.
Med bollkallarna och bollkajsorna efter vinsten i finalen i Avrillé.
Efter vinsten i Norrahammar
Jag hann med några dagar i Paris i juni
Planen för juli är att fortsätta spela svenska tävlingar med sikte mot det svenska slutspelet i augusti där de spelare med flest insamlade poäng på sommartouren spelar om titeln som svensk mästare (just nu leder jag sammandraget).
Jag passar verkligen på att njuta av att resa runt i Sommar-Sverige och spela tävlingar. Kanske blir det sista sommaren jag har den möjligheten. Helt klart är i alla fall att höstens studier kommer innebära att jag lägger tennisen på en lägre nivå, men jag hoppas kunna spela elitserien igen om jag platsar.
Livstecken
De senaste veckorna har varit väldigt intensiva med tävlingar i både Sverige och Frankrike. Dessutom har jag flyttat ut och hunnit med en kort semester. Jag hoppas kunna återkomma snart med några riktiga inlägg
